DigInkHT2012: Individuell redovisning modul 3

Innehåll: Man uppskattar (2010) att ungefär 1,5 miljoner människor i Sverige använder Internet mycket lite eller inte alls. Tänkbara konsekvenser av detta har beskrivits i tidigare moduler av kursen. I denna modul skall vi titta på vad man kan göra för att skynda på spridningen av Internet.  En av skolans uppgifter är att kompensera för olikheter i barnens bakgrund, som t.ex. att en del barn kommer från hem där de inte får stöd i sina studier. En annan kompensation kan förstås vara att kompensera för att en del familjer inte är ”digitalt inkluderade”. Mot denna bakgrund kan de satsningar som görs i skolor där man förser datorer med varsin dator ses som initiativ för digital inkludering. Ibland kallas dessa för 1-1 satsningar. I internationella sammanhang, speciellt när man riktar sig till utvecklingsländer används ofta beteckningen OLPC ”One Laptop per Child”.

Individuell uppgift: Om det nu är så att vi vill att alla skall vara inkluderade i det digitala samhället, vad menar du har behandlats för lite i materialet och i samhällsdebatten? Vilka är nycklarna till en framgångsrik digital inkludering? Kanske är det datorsystemen som är för dåliga? (iPad till alla?) Eller skall man satsa på gratis massutbildning? Kurser på TV hur man använder banktjänster eller sociala media?

1. Länk till läsloggen:

URL=https://ilearn.dsv.su.se/mod/oublog/view.php?user=6121 

2. Skriv ca en ”halv A4-sida” om 1-1 satsningar och vad de kan betyda för den digitala inkluderingen. Studera satsningar i Sverige titta på sidan ”Framtidens lärande – här och nu!” (http://www2.diu.se/framlar/egen-dator/) genom att följa någon av länkarna på kartan

Svar: ”Framtidens lärande – här och nu!” är en arena och ett verktyg i kommunens utvecklingsarbete kring dagens och framtidens lärande.  Arbetet koordineras av stiftelsen Datorn i Utbildningen (DIU), som sedan mitten på 1980-talet arbetat med att långsiktigt bygga nätverk för erfarenhetsutbyte och kunskapsutveckling kring IT och lärande i svensk ungdomsskola.  I den svenska skolan ser vi ett stort antal satsningar på så kallade en-till-en-projekt eller en-dator-per-elev.  Målsättningarna med dessa varierar men ofta återspeglar de en ambition att skolan ska vara en skola som reflekterar samhället och som tar sin utgångspunkt i och tar tillvara barns och ungdomars vardagserfarenheter.  Idag finns det digitala satsningar på åtminstone någon skola i 193 av Sveriges 290 kommuner, enligt sammanställningen av 1 till 1-satsningar som tidskriften Datorn i utbildningen står bakom (DIU 2012).

Förspråkare menar att tillgång till teknik gör eleverna mer engagerade och får dem att prestera bättre. Eleverna lever i en uppkopplad miljö med mobiler, datorer och utbredda sociala nätverk, som kan användas på ett genomtänkt sätt för att bidra till en positiv utveckling i skolan.  Eleverna får fler möjligheter att analysera, reflektera och redovisa sina arbeten.  Läraren får möjlighet att utforma uppgifter som tidigare inte var genomförbara och upplever att det är lättare att individanpassa utbildningen när varje elev har sin egen dator (Skolkompassen 2012).

I samhällsdebatten finns kritiker som frågar om det finns någon långsiktig plan eller strategi för dessa omfattande ekonomiska satsningar.  Har den snabba utvecklingen drivits utan pedagogisk förankring för att locka fler sökande elever med erbjudandet om en egen Laptop?  Leder individanpassning till mer självstudier och hur drabbar det elever från familjer med liten studievana?  Skolor erbjuder digitala möjligheter som ett ”komplement”, men vad händer med dem som väljer att inte använda datorer när inga alternativ finns? Vad har vi för beredskap för att ta hand om unga med datorspelsproblematik eller som utsätts för nätmobbing?

Maria Stockhaus skriver i Computer Sweden (2011) att digital teknik i skolan motverkar den digitala klyftan: ”De flesta elever, men inte alla, lär sig använda it utanför skolan. Samhället har ett ansvar att motverka en digital klyfta där ett B-lag av elever rör sig i botten eftersom hemmet saknade rätt resurser. Eleverna har rätt att få lära sig att söka information på nätet, upphovsrätt, källkritik och etik på webben”.  Lotta Holmström skriver i Lärarnas Nyheter (2012) att de flesta skolor saknar strategier för hur lärarna ska lära sig att använda tekniken i undervisningen och hänvisar till ett inslag i SVT:s Rapport den 5 april: ”Enligt läroplanen ska elever lära sig använda modern teknik i skolan, men skillnaderna i tillgång och användning av datorer runtom i landets skolor varierar allt mer”. Jag tycker de möjligheter för 1-till-1 satsningar som William R. Penuel (2006) nämner ger datorerna en given platts i undervisningen:

  • Höjda akademiska prestationer med teknikens hjälp
  • Ökad tillgång till digitala resurser för att minska digitala klyftor
  • Höja kvaliteten på undervisningen samt att öka regionens konkurrenskraft genom att förbereda elever mer effektivt för dagens teknikbaserade arbetsplatser.

Han menar att digital inkludering sker eftersom datorn ger tillgång till uppdaterad information för fler, vilket tidigare enbart var för de som bodde nära ett bibliotek eller gick på en skola som regelbundet köpte in ny uppdaterad kurslitteratur.  Men Penuel konstaterar också att datorerna i många fall har ”översålts” och ”underanvänts”.   Både lärare och elever har upplevt det nya arbetssättet som ovant och utmanande, vilket leder till att det ibland är svårt att se potentialen hos en- till-en satsningar (Pernuel 2006).  Håkan Fleischer upplever att lärare tenderar att använda tekniken utan at förändra undervisningen och att stora investeringar med höga driftskostnader driver på den tekniska utvecklingen utan att ta hänsyn till kompetensutvecklingsbehov och förhållningssätt hos lärare (2011).  Unos Uno är ett forskningsprojekt som drivs av Örebro universitet för att bidra till denna forskning, men redan nu tycker jag Ruben Puentedura SAMR modell väcker viktiga tankar:

RMAS-modell

Referenser:

  • Computer Sweden 2011 “It en rättighet för elever” http://www.idg.se/2.1085/1.387241/it-en-rattighet-for-elever
  • Fleischer 2011 “What is our current understanding of one-to-one computer projects: a systematic narrative research review” Educational research review, volym 7, nummer 2.
  • Penuel 2006 “Implementation and effects of one-to-one computing initiatives: a research synthesis” Journal of research on technology in education, volym 38, nummer 3.
  • Skolkompassen 2012 ”Vad är 1-1?”, Malmö Stad, URL= http://pilotentillen.wordpress.com/vad-ar-1-1/  (hämtad 2013-01-04)
Annonser

Posted on januari 4, 2013, in DigInkHT2012, Kurser. Bookmark the permalink. 1 kommentar.

  1. Återkoppling från Bengt Nyqvist (6 januari 2013)

    Bra, du är godkänd på uppgiften. Ruben Puenteduras SAMR-modell är säkert relevant, många tekniska innovationer följer de stegen, man kan anta att ICT i lärandet också kommer att göra det…/Bengt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

En blogg om skola, skolutveckling och samhällsfrågor

Jag heter Johan Lindström och jobbar som skolledare. Alla synpunkter i bloggen är mina egna. @Aland72 på Twitter.

Hot Topics

Presented by the Microsoft Educator Network

Lärartankar

min resa med det digitala skollyftet

%d bloggare gillar detta: