Category Archives: Kurser

Bedömningstraditioner ur historiska och teoretiska perspektiv (UDA29F)

Bedömning och utvärdering av kunskap och prestationer i svensk skola har formats av olika historiska och teoretiska perspektiv. Bedömning utgår från hur kunskap och prestation förhåller sig till målsättningar, kriterier eller kvaliteter. Utvärdering är skolans systematiska kvalitetsarbete för att värdera om mål och kriterier uppnås och om verksamheten håller god kvalitet. Detta inlägg handlar om att peka ut och diskutera bedömningstraditioner i relation till egna erfarenheter och iakttagelser från det dagliga arbetet. Vardagliga resonemang kring användningen av redskap och strategier för bedömning kommer också kopplas till hur centrala teoretiska resonemang och begrepp definieras vetenskapligt i litteraturen.

När jordbrukssamhället övergick till ett industrisamhälle blev det viktigt med ett relativt betygssystem, som objektivt mäter intelligens och förmåga istället för att reproducera existerande samhällsnormer. Den senaste trenden är att marknadsorientering och kunskapsekonomi har banat väg för designteoretiskt perspektiv med kriterierelaterat betygssystem. Jag gillar metaforer och Dave Cormier (2011) har förklarat föreställningar om lärande utifrån olika stereotyper av en god samhällsmedborgare. Först var det ”Arbetaren”, som behöver memorera kunskaper och utföra en uppgift på ett bra sätt genom repetition. Sedan kom ”Soldaten”, som behöver beredskap, arbeta i grupp och kunna anpassa sig till olika situationer. Slutligen har vi ”Nomaden”, som behöver navigera ett landskap som ständigt förändras.

Förutom skolansroll i samhället behöver man också ta hänsyn till forskningens teoretiska perspektiv, eftersom termer och begrepp definieras och avgränsas i sitt teoretiska sammanhang. De tre vanligaste indelningarna i litteraturen är ett behavioristiskt-, kognitivistiskt– och sociokulturellt perspektiv. Jag tycker Terry Anderson och Jon Dron (2010) beskriver detta på ett tydligt sätt utifrån relationen mellan lärare, elev och omgivning i en artikel om tre generationer av distansutbildningspedagogik. De börjar med förmedlingspedagogik från lärare till elev, som blir mer utforskande och social när eleverna använder varandra för att utveckla kunskap. Det mest intressanta är att läraren inte blir en person som överför kunskap som de studerande skall konsumera, utan istället skapar utmanande lärandesituationer för kollektivt meningsskapande där eleverna får lyssna på andra och sätta ord på sina kunskaper. Slutligen diskuterar de en framtidsmodell där bedömningen blir evidensbaserad och grundar sig på hur väl eleverna deltar och bidrar i nätverk kring relevant kunskap. Kunskap handlar om att tolka komplexa mönster i omgivningen och använda nya och existerande resurser för att skapa representationer av förståelse. Läraren demonstrerar hur man agerar och deltar inom kunskapsområdet, medan eleven övar och utvecklas genom att delta i autentiska situationer.

andersson01

Annonser

Virtuellt museum i Minecraft

Nu har jag skapat en Learning Activity Microsoft Educator Network, som jag kallat Water Matters Minecraft Challenge. Till sin form är Minecraft vad man brukar kalla för sandlådespel och tillägget MinecraftEDU gör att läraren kan styra övningarna. Det innebär att det varken finns några specifika mål eller några speciella sätt som man måste spela spelet på för att klara det. Istället erbjuds spelaren en värld att utforska och kan sätta upp sina egna strategier för vad målet med spelandet är.

WaterMatters

Under 2013 testade vi med några gymnasieelever från Didaktus att skapa en gård med närproducerade livsmedel. Upplägget är i spelläget ”Creative Mode” och vi skapar ett virtuellt museum med skyltar som förklarar de olika stationerna. Denna gång är det försurningen av våra världshav, som eleverna på Mikael Elias Gymnasium ska ge sig på. En av de nya funktionerna är Command Block, som kan visa en länk i dialogrutan med övningar, quiz och information utanför Minecraft.

Studieuppgift 2b: Säljö – Sociokulturellt perspektiv

Säljö tar oss vidare från konstruktivismen (Jean Piaget 1896-1980) där kunskap är något som människor aktivt skapar och det gäller för den lärande ”att utveckla mer avancerade begrepp än dem man använder till vardags”.  Och vi hamnar därmed i en sociokulturell föreställning om ”att kunskap och insikt är något vi utvecklar med andra i gemensamma aktiviteter”, och inte bara något vi har i en enkel mening i vårt huvud (Cole & Wertsch 1996, s.1). Grundtanken i ett sociokulturellt perspektiv är samspelet mellan en grupp människor och individen (Säljö, s.18).

Den närmaste utvecklingszonen är vad man kan prestera under en vuxens ledning eller i samarbete med kamrater (Källa: Lev Vygotsky the ‘Mozart’ of Psychology )

Det är genom kommunikation och interaktion med andra som individen tillägnar sig kunskap och färdighet. Det sker i ett komplicerat växelspel med kulturella skillnader sinsemellan och den mer kompetente leder den mindre kompetente. Vygotskij intresserade sig för barnets inlärningspotential, alltså vad barnet kan prestera under ledning av vuxna eller kamrater. Enligt Vygotskij äger en individs utveckling rum på två nivåer: först en biologisk (ökad varseblivningsförmåga, fysisk kontroll, delta och samspela med världen) och sedan en sociokulturell (kommunikativ och social förmåga). Den sker i ett växelspel i form av den de biologiska förutsättningarna samt behovet av kontakt och samspel med andra människor. Vygotskij menade att människan kan befinna sig i två olika utvecklingszoner. I den aktuella utvecklingszonen befinner sig människan när hon klarar av att använda redskap och lösa problem på egen hand. ”Den närmaste utvecklingszonen” (Vygotskij 1999, s. 269), är ett begrepp skapat av Vygotskij själv för att förklara det område där lärande är möjligt, dock ligger den lite över barnets egen förmåga. Med begreppet utvecklingszon betonas potentialen i förståelsen, inte den förvärvade kompetensen. Det är själva avståndet mellan vad en elev kan prestera ensam och utan stöd och vad man kan prestera under vuxens ledning eller i samarbete med kompetenta kamrater (Säljö s.120).

Det sätt som människan tar till sig kunskaper, färdigheter och förståelse på är via skapade och kommunicerade genom kultur (Säljö, s.36f). Detta resulterar i att barnet själv blir aktiv i sin inlärning då de kan relatera till det som undervisas och kan se hur de kan användas i vardagen (Bråten 1998, s. 104ff). I skolan finns det inte alltid ett tydligt och klart samband mellan undervisning och elevernas verkliga liv (Säljö, s. 41). Dekontextualisering innebär att lösgöra och schemalägga det som ska läras från sin naturliga miljö, alltså det som är skola och utbildning. Eftersom motivationen att lära sig saker precis där och när de behövs är störst, kan dekontextualiserng innebära ett motivationsproblem. Exempel: ”Meningen” med att laga god mat hemma är större jämfört med ”meningen” av en laboration i näringskemi eftersom den inte är självklar för eleven, med konsekvensen lägre motivation. Det kan bli problematiskt i vår skola, där eleven förväntas vara aktiv, undersökande, upptäckande och styras av sin nyfikenhet.

I ett sociokulturellt perspektiv betonas släktskapet mellan tänkande och kommunikation samt människans sociala och kulturella miljö (Säljö s. 115). Det är inte själva lärandet, utan vad man lär sig i sin kontext och hur man tar till sig artefakterna för att använder dem. Artefakter är samlingsnamn för alla de idéer, värderingar, kunskaper och andra resurser som vi får genom interaktion med omvärlden som kallas kultur. I kulturen ingår artefakter och exempel på dessa är fysiska artefakter (fortskaffningsmedel, verktyg, instrument för mätning, vägning) som ger oss förmågor som inte är beroende av uthållighet eller styrka, samt intellektuella redskap (informations- och kommunikationsteknologi) som kan bevara information och lösa problem utöver vår mentala förmåga. Människan skapar sin egen värld, men vi kan även påverka (meningsskapande och diskursivitet) den gemensamma värld vi lever i (Säljö s.204).

Enligt det sociokulturella perspektivet är kommunikation och språkanvändning helt centrala och utgör länken mellan barnet och omgivningen, mellan det inre tänkandet och den yttre interaktionen (Säljö s. 67). Det är genom att lyssna på vad andra talar om och hur de föreställer omvärlden som han/hon urskiljer vad som är väsentligt och intressant. Begreppet appropriera använder Säljö för att beskriva människans möjlighet att i varje situation ta över och ta till sig kunskaper från våra medmänniskor i samspelssituationer, samt få insikter och se nya mönster i våra artefakter. När man lär sig behärska insikter och färdigheter i en social praktik självständigt (autonomi), kan man utföra operationer, handlingar och aktiviteter som en kompetent aktör (Säljö s. 236).

Situerat lärande är sammanhang och social interaktion som gör att vi tenderar att tänka och agera på vissa sätt enligt rutiner och mönster för den aktuella sociala kontexten. Man kan styra lärandet med hjälp av kommunikativa stöttor. Då bryter läraren ned problemet i mindre delar samt visar start och mål. Man kan föreställa sig att man följer en bestämd väg (start och mål), med vägräcken att hålla sig i (problemet nedbrutet i små delar). Det ska inte blandas ihop med lotsning, som är mer styrt och tar bort alla kognitiva svårigheter för eleven, med resultat att den som leder även blir den som står för lösningen. Kommunikativa stöttor bryter även den ner uppgiften till mindre delar, men vid varje problem får den lärande verbalisera och pröva sina frågor och handlingar. Det är mer krävande men ger istället för instruktion en förståelse. Ett barns minneskapacitet utvidgas mycket då de lär sig tala, får ett ordförråd som hjälper dem att uttrycka sig och överföra material till minnet (Phillips s. 93). Språket möjliggör högre former av lärande, som problemlösning och förvärvande av nya färdigheter. Säljö skriver ”vi formas som sociokulturella varelser och det är genom samtal i situerade sociala praktiker vi lär oss de flesta av de interaktiva färdigheter vi behöver för framtiden” (Säljö s. 233). Det handlar om att kunna ta andras perspektiv som ett redskap för handling, d.v.s. lånar deras tankar och föreställningar (operera med språkliga redskap). Språket som unik mekanism för att skapa, kommunicera och lagra kunskaper och insikter hos individer och kollektiv. Transfer fungerar i ett sociokulturellt perspektiv inte därför att information inte är kunskap i sig. Det blir kunskap först när man använder informationen i sitt liv, i form av problemlösning i kommunikativa och praktiska situationer, men även för att definiera situationen som skall hanteras (Säljö s.125).

Mediering är ett begrepp som ger oss förståelse för det samspel som ständigt sker mellan oss människor och de kulturella redskap som vi använder för att kunna förstå, tolka och agera med vår omvärld. Vi använder dels språkliga redskap som symboler och tecken (det kan vara bokstäver, siffror, eller system för mått eller olika enheter). Det finns också fysiska redskap, som precis som de språkliga redskapen är av stor vikt när vi tolkar och interagerar med vår omvärld (som tangentbord,  hastighetsmätare eller  spade). Dessa redskap har formats genom historien och har utvecklas olika i olika delar av världen.  Språkliga och fysiska redskap är ofta beroende av varandra, man behöver kunskap om siffror och hastighet for att kunna läsa hastighetsmätaren (Lundgren et.al., 2012, s. 187-189). Då mening, innebörd och betydelse går mellan användaren och redskapet i ett samspel där mänskliga kunskaper och insikter har byggts in i artefakterna och blir vår samspelspartner (Säljö s. 75). Ett exempel från undervisningen är mikroskopet som blir ett fantastiskt ”extraöga”, vilket ger läraren möjlighet att visa eleverna något de aldrig kan se med blotta ögat.

(Obs! Texten är skriven gemensamt av studiegrupp 4 i kursen)

Litteratur:

Bråten, I. (Red.). (1998). Vygotskij och pedagogiken. Lund: Studentlitteratur.

Cole, M. & Wertsch J. V. (1996). Beyond the individual-Social antimony in discussion of Piaget and Vygotskij. Prometheus Research Group. (7 s.)

Lundgren, Säljö och Lidberg (2012). Lärande skola bildning. Stockholm: Bokförlaget Natur och Kultur.

Phillips, D . C., & Soltis, F . J. (2010) Perspektiv på lärande (övers. Linde, F.). Lund: Studentlitteratur. (190 s. )

Säljö, R. (2000). Lärande i praktiken – ett sociokulturellt perspektiv. Stockholm: Prisma. (250 s.)

Vygotskij, L. (1999). Vygotskij och skolan. (red. Lindqvist, G. som även kommenterar några av Vygotskijs artiklar). Lund: Studentlitteratur

Studieuppgift 2a: Piaget – Kognitivistiskt perspektiv

Piaget började sin akademiska bana tidigt och blev snabbt intresserad av barns ”felsvar”, där han fann att det verkade finnas ett system för barns tankestrukturer under olika åldrar. Förutom empirisk datainsamling från skola, egna barn och Rousseauinstitutet, uppfann även Piaget en kvalitativ metod som han kallade den ”kliniska metoden”. Den fokuserade på det intelligenta och kreativa i barnens svar oberoende om svaret var ”rätt eller fel”. Piagets syfte var att undersöka barnets kognitiva utveckling, vilket innebär de tankestrukturer med vilkas hjälp information och kunskap hanteras. Dessa kognitiva scheman innehåller vår kunskap och erfarenhet, men de kan utvecklas och förändras. Piaget beskriver att funktionen förbättras genom att leken anpassar och bearbetar de vuxnas komplexa värld till barnets verklighet.

Constant-product.pngPiaget menade att tänkandet utvecklas med hjälp av diskussioner, grupparbeten och lek med jämnåriga.Constant-product” by Original uploader was Kurtzbl at en.wikipedia – Transferred from en.wikipedia. Licensed under Public domain via Wikimedia Commons.

Piagets syn på mänsklig intelligens handlar om förmåga att tänka för att lösa praktiska och teoretiska problem. Tidigare ansåg forskare att intelligens var ärftlig och inte förändrades under livet, utan det sker en påfyllning av kunskap. Skillnaden är att Piaget undersöker vilka faktorer som påverkar hur förståelsen utvecklas och förändras. För att förklara begreppet perception utgår han från varseblivning, minne, begreppsbildning, resonerande, problemlösning och uppmärksamhet. Piaget beskriver att intelligensen kan vara olika saker, inte bara intellektuell utan även praktisk och att den framträder långt innan språket och att erfarenhet påverkar innehållet i det som begåvningen bearbetar. Han ser en samverkan mellan arv, social och fysisk miljö, känsla och tanke samt erfarenheter. Han skriver att känsloliv och intelligens är oupplösligt förenade och bildar tillsammans de två komplementära aspekterna på varje mänskligt beteende (Piaget s. 27).

Det kognitivistiska perspektivet fokuserar på tänkandets utveckling ur en kognitiv aspekt, hur individen utvecklas från det lilla barnets sensomotoriska förståelse av verkligheten till tonåringens förmåga till abstrakt tänkande (Piaget s. 8). Assimilation innebär att införliva nya erfarenheter av världen med tidigare erfarenheter och alltså bekräfta de tankestrukturer som man sedan tidigare tillägnat sig. Handlingar har en assimilerande funktion, då barnet konstruerar sin förståelse (abstrahera) genom att anpassa omgivningen till sin egen verklighet (operativ inlärning). Ackommodation innebär att anpassa (revidera) tidigare redan existerande tankestrukturer till förändrade förhållanden. Det kan handla om att testa och göra om vad man vetat sedan tidigare. Barnet lär sig barnet att anpassa sig själv till omgivningen (figurativ inlärning) genom att uppfatta och imitera (percipiera) sin omvärld.

Piaget menar att jämviktsprocessen är ett sätt att försöka förstå sin omvärld och hur man ska agera i interaktionen med den. Anpassning sker genom assimilation, då nya erfarenheter förs till gammal kunskap eller genom ackommodation då nya erfarenheter förändrar vår tidigare kunskap och begrepp. Det är processen som är viktigare än resultatet. Han menar att människan utvecklas när nya tankestrukturer växer fram genom adaptionsprocess där assimilation och ackommodation växelverkar. Tillväxt av förståndet sker när anpassningen generaliseras och scheman förenas (konsolideras) för att kunna utföra meningsfulla aktiviteter och vara mottaglig för nya erfarenheter. Människan utvecklas genom att hon handlar aktivt och med ett syfte och att det är när vi inte förstår hur saker hänger ihop som vårt tänkande utvecklas. Han beskrev konflikten som tänkandets näring och beteendet som ett återställande eller befästande av jämvikten (Piaget s. 27). Han förklarar att leken går i stadier: den symboliska leken, härmningsleken, den reglerade leken.

Piaget anser att stadieutvecklingen av barnets förståelse inleds med en ”praktisk intelligens”, där barnet organiserar verkligheten, och att det sedan sker en utvidgning då det bildas tankescheman. Nya handlingsmöjligheter gör att barnet utvecklar en förståelse för orsak och verkan. Slutligen kan erfarenheterna sättas in i nya sammanhang (reversibel tankegång). När barnet kan bilda symboler kan det symboliska tänkandet utvecklas bilda ett inre logiskt tänkande (operationer). I det sista stadiet kan tanken och förståelsen användas i både tillbakablickande och framåtblickande funktioner (abstrakt tänkande). Utvecklingen sker alltid successivt och utvecklingsperioderna bygger på varandra. Stadierna kännetecknas av att det utvecklas olika kognitiva strukturer och de indelas på följande sätt:

  1. Sensorisk-motoriska stadiet (0-2 år). Barnet lär sig skilja mellan föremål och sin egen upplevelse av dem. Nedärvda beteenden, reflexer, instinkter, motoriska vanor, intuitiv intelligens, språktillägnande, inga skarpa gränser. Tänkandet är egocentriskt, centrerat, statiskt och irreversibelt.
  2. Pre-operationella stadiet (2-6/7 år) Barnet kan inte hålla en hel ”operation” – handlingskedja – i minnet. Bedömer en sak i taget. Börjar göra enklare tankeoperationer med hjälp av konkret material närvarande i tid och rum.
  3. Konkret-operationella stadiet (6/7-11/12 år) Barnet förstår att längd, mängd, vikt och volym är konstant. Ett kilo fjädrar väger lika som ett kilo sten. Systematiskt logiskt tänkande men endast i samband med konkreta faktorer. Kräver konkret erfarenhet men kan lämna tid och rum och diskutera saker som ej är där just då. Förstå regellek med planering, lyssna, strategier, konsekvenser.
  4. Formellt-operationella stadiet (11/12-15 år) Barnet kan nu operera med logiska och matematiska samband utan att ha konkreta underlag, t.ex. arbeta med obekanta storheter som X, och resonera om saker på ett abstrakt sätt. Barnet förmår tänka hypotetiskt kring sådant man ej har personlig erfarenhet av, men i relation till sådan man har erfarenhet av.

Vad gäller begreppet egocentriskt tankemönster så måste man först förtydliga att egocentriskt. För Piaget inte betyder egoistiskt, utan som en brist på kognitiv förmåga att tänka ur andras perspektiv. Fram till skolåldern förstår barnet sig själv och omgivningen utifrån sig självt. Barnets ursprungliga logiks mest framträdande drag är bristen på reversibilitet, vilken grundar sig på den ursprungliga egocentreringen med följden oförmåga till konstansuppfattning (alltså oförmågan att inse att något som inte syns ändå faktiskt kan finnas i rummet och tiden exempelvis tittut). Piaget menar att språket sätter fart på utvecklingen, men att språket inte föregår tänkandet eftersom barn kan symbolisera händelser och objekt i handling utan språk. Ursprunget kommer från härmningen som är oberoende av språket men viktig för språktillägnandet. Barnet kan tänka innan det har ett språk men använder objekt för att visa något. Tack vare språktillägnandet kommer barnet att få tillgång till de nya världarna den sociala världen och den inre världen (tidigare hade den tillgång till den fysiska världen). Vuxna behövs för att skapa en social utveckling, som kräver inlevelseförmåga, empati och hänsynstagande. Dessa decentraliserade tankemönster kommer ofta vid 14-15 års ålder och yngre barn intresserar sig av att tillfredsställa de egna behoven (autistiskt förståelse).

I den aktiva metoden framhäver Piaget att elever skall lära genom att själva vara aktiva och att det som skall läras skall utgå ifrån deras intresse och i samspel med andra. Han menar att den mänskliga utvecklingens drivkrafter är mognad, handling, socialt samspel och självreglering. Piaget hade ett antiauktoritärt tänkande och menade att tänkandet utvecklas med hjälp av diskussioner, grupparbeten och lek med jämnåriga. Dessutom ska  tänkandet få ta tid och innebära resonerande och experimenterande tillsammans med andra barn. Enligt Piaget ska man utgå från barnets intresse och nyfikenhet för att låta det aktivt upptäcka och tolka sin omvärld. För Piaget handlar lärande om att tänka nytt. Piaget ansåg inte att målet med lärande var att forma barn att lära sig kunskaper som redan finns utan att utveckla kreativitet, innovativitet och lärande för hela livet. Vad man kan sakna i Piagets förklaringsmodell är förklaring av sambandet mellan barnets utveckling och den sociala miljön. Det sker en individuell konstruktion utifrån individens handlande, vilket inte tar upp människans språk (mediering) och hennes redskap (artefakter). Det diskuteras inte om assimilation verkligen leder till att människan kan påverka och förändra sin omgivning. Piaget ger i sitt perspektiv intryck av att barnet gör sina förändringar utan hjälp från andra, men barnet får ju i verkligheten hela tiden ledtrådar och kommentarer vilka fungerar som tips och vägledning.

(Obs! Texten är skriven gemensamt av studiegrupp 4 i kursen)

Litteratur: 

Piaget, J. (1976/2006). Barnets själsliga utveckling. Stockholm: Norstedts Akademiska Förlag. (170 s.)

Studieuppgift 1: Skinner – Undervisningsteknologi

Titta på en Office Mix presentation

Behaviorismen handlar om hur individer formas av sina handlingar i ett samspel med omgivningen. Eftersom inlärning enligt behavioristerna är en process där individen anpassar sig efter omständigheterna i miljön är inlärningsprocessen central för behavioristerna.

UNMSM PsiExperimental 1998 2.jpg
UNMSM PsiExperimental 1998 2” by DtarazonaOwn work. Licensed under Public domain via Wikimedia Commons.

Frågeställningar:

  • Vad är behaviorismen?
  • Vilka antaganden gör man inom behaviorismen?
  • Vilka tankar och konsekvenser får det?

Centrala begrepp:

Skinner inspirerades av Pavlovs klassiska betingning, vars forskning utgick från djurexperiment som visade på koppling mellan stimuli och ett beteende. Klassisk betingning är en typ av associativ inlärning, där en organism lär sig att koppla ihop ett stimulus med ett annat. Det typiska sättet att beskriva klassisk betingning involverar ett obetingat stimulus och en obetingad respons (exempelvis mat ger dregel) samt ett betingat stimulus och en betingad respons(exempelvis klocka ger dregel). Det obetingade stimulit väcker en obetingad respons hos organismen utan att någon tidigare inlärning har orsakat detta, vilket kallas för en reflex. Då ett tidigare neutralt stimulus upprepade gånger förekommer samtidigt som det obetingade stimulit, blir det neutrala stimulit ett betingat stimulus, som väcker den betingade responsen utan att det obetingade stimulit förekommer. Skinner definierar inlärning som ”en förändring i sannolikheten för att ett bestämt beteende ska inträffa under giva omständigheter”. Huvudmålet för mänskligt beteende och mänsklig insikt är ”nyttovärdet” eller ”den positiva effekten”.

Undervisning handlar enligt behavioristerna om att arrangera förstärkningar. Att effektivisera inlärning och att förutsäga och kontrollera beteenden med hjälp av kopplingen mellan stimuli och beteende. Skinner skriver att undervisningens viktigaste mål är ”beteendet, med vars hjälp mänskligt tänkande till sist måste definieras” (s. 30). Önskvärda handlingar är ett resultat av undervisningen. Läraren förmedlar kunskaper genom att styra ett beteende. Styrning av beteendet (med hjälp av instrument) kan göra eleven skicklig i övningskunskaper såsom läsning och räkning. Läraren är kunskapsbärare och ”en kultur är inte starkare än sin överföringsförmåga” (s. 95).

Förstärkningsbetingelser är metoder som påverkar relationerna mellan beteende å ena sidan och följderna av detta å andra (s. 17). Positiv förstärkning syftar till att öka ett beteende i frekvens, tid eller styrka genom att något tillförs (t.ex. belöning eller straff). Något tas bort i syfte att öka ett beteende (ofta något trevligt). När önskat beteende kommer första gången skall det förstärkas. Förstärkningsbetingelser i form av successiv förstärkning är ett lämpligt stimuli som gradvis används som förstärkning i rätt ögonblick (i form av noggrant utvecklade scheman) ger orsak till önskad förändring i beteendet och fortsatta förstärkningar. Skinner skriver på s. 26 att för att bibehålla det önskade beteendet är de effektivaste förstärkningsbetingelserna för kontroll ”mekaniska och elektriska apparater”, och att som förstärkningsmekanism är läraren omodern. Skinner menar att apparaterna strikt är till för att få fram önskvärt beteende. Promter beskrivs som fragmentarisk vägledning, vilket är när stimulus uppmuntrar ett snabbt uppträdande av ett beteende som redan existerar i någon styrka (s. 172) (t.ex. när en önskvärd respons från eleven frigörs av ett mindre stimuli, såsom att läraren endast uttalar första bokstaven i ett svar). Eftersom läraren inte kan kontrollera alla betingelser som existerar i ett klassrum, måste maskiner användas – undervisningsteknologi.

Undervisningsteknologi är den gren av teknologin som direkt sysslar med inlärningsprocessen. Undervisningsprogram, läroplaner och metoder, alltså vad, varför, hur. Exempel på bra program enligt Skinner är de som individuellt och steg för steg leder eleven till nästa nivå. Dess två kända produkter är undervisningsmaskiner och den programmerade undervisningen, där programmerad undervisning är i första hand en plan för effektiv användning av förstärkningar. Undervisningsteknologins farhågor är att om den används oklokt kan förstöra initiativ och skaparkraft. Men om den används rätt menar Skinner att den skulle kunna utveckla varje elevs fulla potential såväl intellektuellt som kulturellt. Enligt Skinner ger undervisningsteknologin störst effekt av alla inlärningsvetenskaper.

Vad gäller själva inlärningen så definieras av Skinner som ett beteende som förstärks om det genom yttre stimulering ”belönas”. Omvänt kan exempelvis straff försvaga ett givet beteende. Lärande kan ses som ett förändrat beteende och inlärning sker när ett beteende följs av en förstärkning. Inlärning uppnås vid lyckad programmerad undervisning, d.v.s. när planering för effektiv användning av förstärkningar för att nå önskat beteende fungerar, och med rätt förstärkning kan vilket beteende som helst framkallas. Att i små steg åstadkomma komplext önskat beteende, det vill säga successiva approximationer är en del av lärandet för att uppnå det definierade slutmålet- Vilka handlingar ska eleverna utföra som resultat av att de får undervisning. Operant betingning/instrumentell betingning är inlärt beteende beroende av konsekvensen. Det innebär att beteenden kan förstärkas eller släckas ut och att det sker beroende på konsekvenser av beteendet. Behavioristerna menar att undervisning handlar om att arrangera instrumentella betingningar i form av sådana förstärkningsbetingelser (läromedel, program/scheman, undervisningsmaskiner) att eleverna lär sig (s.59). Undervisningsmaskiner är enligt Skinner nödvändiga som subtila förstärkningsbetingelser för bästa möjliga inlärning. Maskinerna ska vara kapitalutrustning för att spara tid och arbete. Läraren ska istället fungera som ”oumbärlig mänsklig varelse” (s. 58). Intermittenta förstärkningar är oregelbundna för att behålla ett beteende. Positiv förstärkning innebär att sätta till ett stimuli för att öka önskat beteende. Önskat beteende (respons) ska alltid förstärkas positivt, genomtänkt och i rätt tid. Positiv förstärkning kan vara en belöning i form av ”fri lek” och olika material. Ett material kan vara läromedel eller undervisningsmaskiner (Skinners käpphäst) som eleven kan använda i sitt eget tempo och på sin egen nivå, och som ger omedelbar feedback till eleven. Negativ förstärkning innebär att ta bort stimuli (exempelvis något trevligt) för att öka önskat beteende.

Vad gäller straff ansåg Skinner att det inte har effekt på ett redan inlärt beteende, det kan fördröja det, förminska det, men inte utsläcka det. Han var emot straff och ansåg att straff inte är effektivt på redan inlärt beteende, och exemplifierar med att gott uttal förstärks inte genom att bestraffa dåligt uttal (s. 124). Han menar att straff är ineffektivt därför att det leder till undvikande av bestraffande stimuli istället för att undvika beteendet som ger bestraffning (s. 123).

Skinner tar upp aversiv styrning som betyder påverkan genom hot, våld eller repressivt beteende och menar att det är ineffektivt. Eftersom naturliga förstärkningar enligt Skinner är ineffektiva, menar han att läraren snart tar till någon form av bestraffning för att ett önskat beteende ska uppnås (s. 76). Med hjälp av arrangerade förstärkningsbetingelser kommer så småningom naturlig förstärkning att uppstå (exempel belöning med choklad varje gång glasögon tas på d.v.s. arrangerad förstärkning ger så småningom den naturliga förstärkningen god syn varje gång glasögonen tas på). Skinner påpekar att aversiv styrning kan vara användbart om målet i sig är ”karaktärsuppbyggande” (exempelvis att tåla smärta utan att gnälla), men inte om målet är inlärning av exempelvis grammatik. Han ansåg att aversiv styrning var omodernt och att hela västvärlden rör sig bort från aversiva metoder. Det kanske fungerar för inlärning, men alstrar även ”anhängare till diktatorer och revolutionärer” (s.54). Människor ska inte lära sig med hjälp av hot, utan med mänskliga metoder som främjar demokratiskt beteende, och framförallt, enligt Skinner, med effektivare metoder (alltså enligt honom med hjälp av noggrant utformade maskiner och scheman). Skinner menade att straff av olika slag ger konsekvenser såsom skolk, vandalism, ouppmärksamhet (s. 85) etc., vilka i sin tur ger mer straff, vilka i sin tur ger mer konsekvenser från eleven. Det trappas upp i en negativ spiral av straff och elevsvar. Förutom de allvarliga nackdelarna för eleven såsom brottslighet och tvångsbeteende, påverkas även läraren negativt då denne finner sig ”bli” aggressiv på grund av att det beteendet hos läraren gång på gång förstärks.

Man kan i Skinners forskning och förklaringsmodell sakna den djupare och mer komplexa delen av människan. Exempelvis betydelsen av minne, utveckling, tänkande “the black box”, språkets betydelse för lärande, redskapens betydelse (förutom maskinerna) samt deltagande i en social praktik- empati, dialog, samspel – Elevens ses som objekt där lärarens stimuli är avgörande för elevens respons. Vikten av den verbala förstärkningen för lärandet och identifikation i form av samspel, dialog med jämnåriga negligerar Skinner. Inom överföringsmetaforen är läraren kunskapsbäraren, och kunskapen är kvantitativ till sin natur. Lärande är en process av ackumulering av kunskapsbitar och innehållsbyggklossar. Barnet betraktas som ett objekt där beteendet kan kontrolleras och mätas. Man fokuserar på orsakssamband och tar avstånd från handlingarnas meningssammanhang. Kunskapen antas skapas värderingsfritt. Under antagandet att människan är orsaksbestämd utifrån miljöpåverkan betraktas människan som utifrån styrd eller yttre determinerad.

(Obs! Texten är skriven gemensamt av studiegrupp 4 i kursen)

Jämförande perspektiv:

Skinners teori grundar sig på beteendepsykologi, där aktiviteter observeras av en själv eller andra. Dilemmat är att människan kontrolleras av sin omgivning, men utveckling uppstår också genom att människan själv förändrar sin omvärld. Skinner ser förstärkningar som betingelser för utveckling och föredrar formning (eng. shaping) istället för mognad eller medvetet beteende. Enligt honom måste undervisningen göra klart vad målet är i en form som kan mätas och iakttas, dessutom kan hela det önskade beteendet delas upp i delsekvenser. När jag tittar på Staffan Selanders idéer kring design för lärande tycker jag att de skiljer sig från behaviorismen, eftersom designperspektivet fokuserar på de omformande och inte på de reproducerande aktiviteterna. Dessutom utgår det också från att olika positioner och verksamheter är förknippade med ett handlingsutrymme och ansvar (eng. accountability), vilket visserligen kan likna Skinners successiva approximationer. Senare utbildningsforskning har utvecklat detta till “learning by doing” eller trial-and-error, men bygger fortfarande på att lära sig beteendet genom att ställa låga kriterier och sedan gradvis höja ribban. Jag blir nyfiken på hur vi kan använda andras insikter och erfarenheter (eng. Leapfrogging).

Litteratur:

Skinner, B. F. (1969/2006). Undervisningsteknologi. Stockholm: Norstedts Akademiska Förlag.

Jerlang, E. (red.) (2008). Utvecklingspsykologiska teorier: en introduktion. Stockholm: Liber.

Rostvall, A-L. & Selander, S. (red.) (2010). Design för lärande. Stockholm: Norstedt. (269 s.)

Exitticket och reflektion

Jag har sedan 2008 deltagit kring konceptet med MOOC inom utbildning och självklart hoppade jag på Sveriges första ”Massive Open Online Community” (MOOC-kurs). När jag blev tillfrågad att vara inspiratör var det kollektivt meningsskapande och distribuerat lärande som låg mig varmt om hjärtat. Jag utgick från Konnektivism och försökte lyfta fram mekanismer och framgångsfaktorer i en MOOC. Vi blev en grupp som tittade på hur noder kan vara självständiga men ändå samlas via RSS-flöden. Verktygen vi testade var gRSShopper och EduFeedr, men tekniken var svår att hantera och inte färdig utvecklad. Fortsättningen blev inriktad på hur tankarna med en MOOC skulle kunna omsättas på gymnasiet. Mina elever fick via webbstjärnan utveckla matriser för vilka kompetenser man behöver för nätbaserat lärande. Vi började också bygga på en COOL-kurs inom ”21st Century Learning Design”. Tanken är att gymnasieeleverna ska använda Collaborative Open Online Learning (COOL-kurs) för att samarbeta på nätet. De har också möjlighet att ansöka om en Mozilla Open Badge för att bli en ”Certified Networked Student”.  Min resa inom det digitala skollyftet medförde att jag fick genomföra ett Ignite-talk under Internetdagarna 2013 och under mars kommer jag som deltagare i ”Microsoft Innovative Educators Program” medverka vid ”Global Forum” i Barcelona.

Via Digiskol har jag skapat ett större nätverk på Twitter, viket också gjort att några träffades fysiskt under Internetdagarna 2013. Det har bildats en grupp kring Mozilla Open Badges i undervisningen, som också anordnar träffar. Via PiL-Network har jag hittat andra svenska lärare som deltagit som Innovative Educators. Det visade sig att de har webinarier där vi utgår från undervisningsexempel och utsätter dem för ”21st Century Learning Design” utifrån en gemensam matris. På min skola har vi tittat på hur kamratrespons, kollegialt lärande och ”21st Century Learning Design” kan se ut i verksamheten och genomförde nyligen en studiedag kring webbaserade verktyg.

Resultat:

  1. Skapat en skärminspelning kring ”Digitala Skollyftet” inom kursen ”Nätkulturer” vid Uppsala Universitet och diskuterat hur en nätgemenskap kan medverka till en öppen digital fortbildning.
  2. Medverkat som inspiratör under vecka 3 kring distribuerat lärande och diskuterat praktiska möjligheter och problem med konceptet ”Massive Open Online Community” (MOOC-kurs).
  3. Använt mina erfarenheter för att skapa en ”Learning Activity” inom Microsofts nätverk Partners in Learning (PiL) som heter ”Certified Networked Student”. Tanken är att gymnasieeleverna ska använda Collaborative Open Online Learning (COOL) för att samarbeta på nätet.

Jag gick in i kursen med synen att nätet är en källa till gränslöst lärande, där lärresurser skapar ett landskap. Fokus var på att navigera och filtrera informationen. Nu har jag upptäckt det fantastiska med gemensamt meningsskapande. Det handlar inte bara om förmåga att hitta information utan att sätta in den i ett sammanhang. Eftersom sambanden är allt mer komplexa och ständigt förändras handlar det om att tolka från olika perspektiv. Det sker när vi delar och diskuterar reflektioner och insikter med varandra!

Medievanor – en etnografisk undersökning

Denna uppgift inom kursen Nätkulturer vid Uppsala universitet går ut på att vi ska undersöka medievanor utifrån en vald målgrupp. Tanken är att vi ska använda oss etnografins förhållningssätt för att presentera den sociala verkligheten i den undersökta nätkulturen. Jag har gjort en etnografisk studie kring hur vilka webbverktyg lärare använder och om de själva skapar öppna lärresurser. I slutet av detta inlägg ligger en 5 minuters presentation som tar upp resultatet från undersökningen och mina slutsatser.

1. Att förstå området: Jag skrev om detta område redan i mitt examensarbete från Lärarhögskolan i Stockholm år 2000. Sedan har jag fortsatt fördjupa mig kring relationen mellan lärare och teknik.

Vad kände du redan till? Tidigare i kursen har jag dokumenterat mötesplatsen ”Digitala Skollyftet”, som skapades för att sprida goda exempel och samlad kompetens kring IT bland lärare i Sverige. Fokuseringen var på hur digitala verktyg kan användas för reflektion och kollaboration inom skolans verksamhet. Den pedagogiska modellen kallas MOOC är förkortningen för massive open online courses och är kurser på nätet där alla som vill kan delta utan kostnad.

Vad var nytt för dig? Inför den avslutande uppgiften kring medievanor lyssnade jag på ”MOOC – gigantiska studiecirklar på nätet” från Vetandets värld i Sveriges Radio P1. Jag upptäckte att de universitet som blivit kontaktade inför programmet ser fenomenet som en övergående trend. Diskussioner och debatter kring ämnet har resulterat i att  svenska universitet och högskolor blivit bättre på att ta vara på IT i utbildningen genom ”blended learning”, men det finns inga större planer att erbjuda denna variant av kurser. Jag har också läst att det har utvecklats två trender, där den ena kallas xMOOC och fokuserar på att sprida ett bestämt innehåll (t.ex. Artificial Intelligence). Den andra trenden kallas cMOOC och utgår från Konnektivism, där kunskap skapas av deltagarna utifrån ett gemensamt tema (t.ex. Social Media & Open Education). I den amerikanska översikten av hur digitala verktyg används i klassrummet ”Digital Media – New Learners of the 21st Century” av Public Broadcasting Service (PBS) ser vi hur bland andra Henry Jenkins förespråkar deltagande och skapande med IT som en naturlig del av lärande under det 21a århundradet. Att använda närmiljön för att undersöka lokala problem (eng. Local-based learning) eller skapa uppdrag åt andra elever där man får ledtrådar via mobila enheter (eng. Augmented Reality Games) tror forskarna kommer användas allt mer, eftersom informationen och tekniken blir allt mer tillgänglig.

Vilka resultat eller företeelser blir du mest förvånad av? Jag trodde den pedagogiska modellen med en cMOOC var ett accepterat koncept för att integrera digitala verktyg i undervisningen, men det verkar fortfarande vara en klyfta mellan formellt och informellt lärande. Vid användningen av digitala verktyg lämnas mycket ansvar över till eleverna. Jag tror lärarens roll som processledare också inkluderar att demonstrera hur man skapar lärresurser och sedan låta eleverna försöka själva.

Vilka slutsatser kan man dra? Jag tycker att det finns en parallell mellan MOOC-gemenskaper på nätet och hur undervisningen blir mer relevant när elever får delta i undervisningen genom att använda digitala verktyg för att lösa verkliga problem (eng. Real-World Problem Solving). Jag har tidigare funderat på hur detta förändrar lärarens uppgift, därför har jag valt att göra en etnografisk studie kring vilka webbverktyg lärare använder och om de själva skapar öppna lärresurser.

2. Undersök och beskriv: Under etnografiska studier är det viktigt att samla information kring gruppens medievanor. Den vanligaste metoden en enkät fråga flera personer eller göra en djupare intervju med en eller flera personer. Jag använde mig av google apps för att skapa en enkät och i redovisningen har jag fokuserat på fråga 6: Vilka webbverktyg har du använt för att utveckla din undervisning?

3. Redovisning: Slutprodukten är en 5 minuters presentation som ska innehålla 3 slides i en PowerPoint. I presentationen tar jag upp resultatet från frågorna och mina slutsatser.

 

 

Internetdagarna 2013 (Måndagen)

bloggare_id13”Det händer mycket på Internet nu!” men var är nästa steg i utvecklingen? Dagens första talare var Jimmy Wales som grundade Wikipedia. Han pratar om en ”Wiki future” där alla världens språk finns representerade och tillgängligheten ökar. Färdigheten att använda Wiki-markup-language kan göra att färre deltar kring informationen på Wikipedia. Wikia Network är en gemenskap vilken bygger vidare på samma deltagarkultur, som grundade Wikipedia. Den utgår från medlemmarnas egna special intressen och låter dem dela med sig till andra. Mobiltelefoner sjunker i pris och det finns nu Smart-Phones på marknaden för under 50$. Det gör att allt fler människor kan vara uppkopplade och fler användare skapar även mer konkurrenskraftiga priser. Krav från användarna har bland annat skapat möjligheten för studenter i Afrika att få fri tillgång till Internet.

Rebecca MacKinnon grundade Global Voices för att lyfta fram respekterade och trovärdiga röster bland bloggar på nätet. Det finns  en digital klyfta både kring tillgång och färdighet. Hon pratade om hur World Wide Web Foundation arbetar för att sprida medborgerliga rättigheter och demokrati. Det räcker inte bara att fler invånare kan koppla upp sig, eftersom infrastrukturen domineras av Google och Facebook. Det finns en trend som kallas ”Data sovereignty” där sidor blockeras och filtreras av landets myndigheter. Rebecca tog upp initiativet ”the International Principles on the Application of Human Rights to Communications Surveillance” för att respektera mänskliga rättigheter genom att ranka Internetföretag.

”Det finns reflexer för att hitta i mörkret!”, men hur navigerar vi egentligen på Internet. Webbsjärnan håller i spåret Internet i skolan 2013 (#iis13) och först ut var Anette Holmqvist som arbetar med IT i skolan. Det är låg pedagogisk användning av IT i skolan och aktiviteten är framför allt informationssökning. Källkritik och Internetsäkerhet gar kommit in i Lgr11 för att eleverna ska behärska modern teknik innan de börjar på gymnasiet. Praktisk it- och mediekompetens, PIM, har utbildat över 80 000 lärare kring IT användning, men kommer från och med 1 Juli 2014 avslutas. Spindeln är en söktjänst för att hitta digitalt material för skolarbete och Kolla källan visar på bra exempel från arbete med källkritik. Vad postar du om dig själv? Vilka foton läger du ut? Vad postar du om andra? Sociala medier används för att sprida och dela skolans arbete, men kräver källkritik och nätetikett. Molntjänster lagrar ofta personuppgifter och Sveriges kommuner och landsting (SKL) håller på att utveckla guide kring E-samhället i praktiken.

Edvard Jensinger tog upp Google Apps i Skolan och började med nämna att lärare redan använder verktyget för sin undervisning. Problemet är att juridiska tolkningar skapar ofta frågetecken som behöver rätas ut till utropstecken. Efter tre år har han nu fått igenom att skolorna i Malmö stad kan använda sig av Google Apps for Education (GAFE). Datainspektionen är bland annat kritiska kring arkivering och hur man hanterar radering av data. Det finns åldersgränser för Google-konton, men det finns en gråzon med flera etiska överväganden.

Jessica Helin från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) tog upp hur barn och unga kan lära sig om informationssäkerhet. It och Internet är en del av barns vardag och är en integrerad del i undervisningen. EU kids online – hur farligt är Internet? tar upp informationssäkerhet i skolan och alla är överens att skolan har ett stort ansvar, men i praktiken avsätts inte tid och resurser. En övervägande del av femteklassare anger att de skulle prata med någon vuxen om de upptäcker något farligt på Internet. MSB har utvecklat en webbutbildning kring vad unga behöver lära sig, vilken jag varmt rekommenderar. 

Kristina Alexanderson, ansvarig för Webbstjärnan, tar upp att civilolydnad i skolan kanske snarare handlar om personlig integritet. Vi skapar en privat sfär, som blir en dela av vår personlighet och samtidigt formas av den kultur vi är uppvuxen inom. Vi vet inte hur den information vi delar idag kommer att användas imorgon. ”Big DATA” eller datamining från sociala medier använder öppen information för att kartlägga användarvanor. Kristina nämner att på Internet är vi våra vänners annonspelare och det är otydlig vem som för fram informationen. 85% av gymnasieeleverna använder Internet dagligen och 90% anser att de är kunniga att använda Internet enligt ”It-användning och it-kompetens i skolan”.  Filterbubblan innebär att den information vi söker på kommer leda till att det filtreras fram mer information om det vi sökt efter. Hur ska skolan hantera integritets frågor? Den frågan finns det inget enkelt svar på. Vi vet att Internet kommer vara en självklar del av framtiden, men vi vet inte hur skolarbete eller personliga uppgifter ska hanteras på bästa möjliga sätt.

David Mothander är ansvarig för samhällsfrågor på Google i Norden. Han talar om hur sökmotorer försöker begränsa informationen vilket gör sökningar mer relevanta. Inom integritet handlar det om säkerhetslösningar och kontroll. Vi behöver utrusta användare med verktyg för att skydda material och begränsa sin personliga sfär. Platstjänster börjar bli mer integrerade i våra tjänster och du kan till och med se var dina vänner finns via Google Latitude. Vi ser ett behov att hitta en integritetssäker lösning och ett exempel är appen Snapchat, som  begränsar hur många sekunder mottagaren ska kunna få titta på bilden/filmen innan den tas bort. Fundamentalt är att information kan flöda fritt över gränserna!

Fortsättning kommer…

Digital identitet

Under Internetdagarna 2013 kommer jag ta upp vad det innebär att vara student inom nätbaserat lärande. Webbstjärnans spår för Internet i skolan fokuserar på elevers integritet på nätet och jag ser en direkt koppling till digital identitet.

Ett Ignite-tal är begränsat till 20 bilder och tiden 5 minuter, vilket påminner om modellen för TeachMeet. De infördes i Sverige under en slags knytkonferenser av och med lärare som kallas EdCamp.

Varför ska vi använda teknik i undervisningen?

Ed Tech Coaching är en organisation som undersöker varför vi ska använda teknik i undervisningen. Jag har med hjälp av Youtube Chop plockat ut tre guldkorn från ”Ed Tech Challenge: What is this digital shift, and how do we make it...” av Krista Moroder:

1. Varför ska vi använda teknik i undervisningen?

2. Olika användnings områden

3. Hur bemöter vi det som kallas The Digital Shift?

 

En blogg om skola, skolutveckling och samhällsfrågor

Jag heter Johan Lindström och jobbar som skolledare. Alla synpunkter i bloggen är mina egna. @Aland72 på Twitter.

Hot Topics

Presented by the Microsoft Educator Network

Lärartankar

min resa med det digitala skollyftet