DigInkHT2012: Individuell redovisning modul 5

Innehåll: För att få insyn i pedagogikens historia finns artikeln ”Föreställningar om lärande och tidsandan” av Roger Säljö en i boken ”Kobran, nallen och majjen – Tradition och förnyelse i svensk skola och skolforskning” att ladda ner på skolverkets hemsida.

För att sedan gå vidare med utbildning för just digital inkludering finns en bra skrift utgiven av folkbildningsrådet: ”Fem nycklar till digital framgång”. Denna handlar om hur man får människor (kanske äldre) att ”komma igång” med datorer och internet.

Individuelluppgift: I denna skall jämföra ett par projekt för digital inkludering med avseende på vilket ”kursmaterial” och vilka pedagogiska metoder man använt sig av.  Diskussionen ska ta upp inkludering som syftar på inkludering i ett ”digitalt samhälle” jämfört med inkludering som syftar på ”social inkludering” och datorer och Internet används som ett medel.

1. Länk till läsloggen:

URL=https://ilearn.dsv.su.se/mod/oublog/view.php?user=6121

2. Hur användes projketet Ljusterö IT-Café för digital inkludering?

Inledning: Tekniken har förändrat vårt sätt att leva och vara verksam i samhället.  Nya kommunikationsvägar har förändrat möjligheterna att använda nätet för att söka information, använda samhällstjänster, knyta kontakter, påverka samhället och förkovra sig kring lärande.

Det dagliga livet för äldre skulle kunna underlättas mycket av att man kan göra bankärenden via Internet hemifrån, handla och beställa biljetter och läsa webbtidningar.  Enligt rapporten ”Svenskarna och Internet” (Findahl 2010) från World Internet Institute är det främst äldre med låga inkomster som fortfarande står utanför Informationssamhället. En artikel i Mediebarometern från en undersökning av Nordicom (2010) visade att bara 34 procent av pensionärerna använde sig av Internet. Rolf Carlsson, ordförande i föreningen SeniorNet Roslagen varnar för att datoriseringen av olika tjänster kan leda till att de ”manuella” alternativen försvinner. Hans beräkningar visar på att närmare 8 000 personer i Norrtälje, de flesta äldre än 65 år, kan höra till gruppen invånare som aldrig eller sällan använder internet (Norrtelje tidning 2012).

Teori: Principen för lika rättigheter innebär att alla medborgare ska få samma möjligheter att skaffa information och utnyttja offentliga tjänster.  Det är en förutsättning för demokrati, men teknikrädsla är en naturlig tröskel när vi saknar erfarenhet och inte har förmåga att sätta tekniken i rätt perspektiv.  En lösning är att erbjuda ett varierat utbud och möjlighet för deltagarna att ta ett steg i taget för att uppnå datamognad (Folkbildningsrådet 2009). Genom att förankra funktionalitet och teknik till det som deltagarna redan är intresserade av ökar motivationen. En förutsättning är att det finns tillgång till teknik och digitalt kunnande. Dessutom vet vi att aktivt deltagande och engagemang inte kommer av sig själv, utan det behövs handledning och mentorskap (LINKS-UP 2010).

Everett Rogers ”Rate of Adoption Theory” beskriver att spridning av innovationer börjar med en långsam tillväxt för att sedan leda till en snabb ökning och slutligen plana ut för att till sist avta (Rogers 1962).

Figur 1: Rate of Adoption Theory (Rogers 1962 s. 150)

Den sista gruppen som blir inkluderad kallas ”laggards” och de värderar en innovation utifrån om den är värd den tid och energi som krävs för att han eller hon ska lära sig innovationen.

Om gruppen kan se resultatet av en innovation och pröva den i sitt eget liv, blir det lättare att acceptera den. Dessutom visar det sig att innovationer som stimulerar till diskussion mellan kollegor på en arbetsplats eller vänner och bekanta, får större spridning (Rogers 2003).

Genomförande: Föreningen Ljuströ IT-Café startades av ett gäng entusiaster i pensionsåldern, som tyckte sig se brister i IT-intresse och IT-kompetens på Ljusterö bland äldre invånare. Målet är ”att ordna en löpande utbildningsverksamhet som ger deltagare nödvändiga grundkunskaper för att självständigt kunna utföra vardagliga sysslor med sin dator. Tanken är att någon gång per vecka ska deltagarna kunna träffas och få hjälp med att hantera sin dator, alltifrån att skicka mail och sköta bankärenden till att hantera foton” (Ljusterö IT-Café, 2012). Jag fick själv möjlighet att delta under temadag 3 ”IT i vardagen” under försöksperioden, som bestod av fyra möten med utbildning och träning.  Under denna  förstudie bidrog elever från IT-gymnasiet i Åkersberga med kompetens, handledning och utbildningsfilmer. Totalt deltog cirka 40 personer, främst från PRO på Ljusterö, och flertalet var med de flesta gångerna. Kursmaterialet skapades med Google Docs och var indelat i tre temadagar ”Datorhantering”, ”Sociala medier och kommunikation” och ”IT i vardagen” sedan var det avslutning och diplom utdelning den fjärde och avslutande träffen (IT-Gymnasiet 2012). När projektet startade fick eleverna ta reda på vad deltagarna ville lära sig och planerade handledningen.  Den pedagogiska metoden utgick från de fysiska träffarna under temadagarna och kompletterades med en sida med material för praktiska övningar. Eleverna spelade också in utbildningsfilmer, som användes för stöd i det individuella arbetet mellan träffarna.

Som en fortsättning på ”Dataväntjänsten i Österåker” driver Österåkers bibliotek ”öppet hus” med syftet ”att främja seniorers deltagande och användande av Internet – en mötesplats, där seniorerna erbjuds möjligheten att lära sig mer om Internet, prova på vad mediet har att erbjuda, och att göra detta utifrån deras egen kunskapsnivå och behov av stöd” (dataväntjänsten 2011). Nätverket bygger på att datorkunniga arbetar ideellt med att minska den digitala klyftan enligt principen ”Äldre lär Äldre”. Varje tisdag kl. 14-16 kan besökarna komma och gå när de vill och fråga allt som gäller datorer, surfplattor och sociala medier.

Diskussion: Att kunna kommunicera med sina närmaste och med omvärlden är viktigt för vår livskvalitét, dessutom kräver allt fler samhällstjänster att de måste skötas av medborgarna själva via Internet. De mest utsatta grupperna är de som redan idag befinner sig i ett socialt utanförskap. När de sammanfaller dem som inte är digitalt delaktiga uppstår ett dubbelt utanförskap. När vi har inkludering i ett digitalt samhälle, får medborgarna tillgång till en helt annan värld med möjligheter att hitta recept, tidtabeller och väder samt nya vägar till kommunikation och delta i debatter. Vid social inkludering handlar det om lika villkor för medborgare att utöva sina demokratiska rättigheter genom tillgång till information och kunna utnyttja offentliga tjänster. För att sammanfatta mina tankar kring utbildning och lärande för digital inkludering tänkte jag fokusera på en diskussion kring ”Drop-in” och nätverk jämfört med ”Tema” och lokala föreningar.    En fråga under denna modul var ’Vilka är nycklarna till en framgångsrik digitalinkludering?’ och jag tror sammanhanget är viktigt. Ljusterö IT-Café  var ett lokalt initiativ, som blev en naturlig del av vardagen. Jag upptäckte att även de som inte själva hade dator blev ’dit släpade’ av grannar och bekanta. Ett återkommande tema gjorde också att kunskaperna kom till praktisk användning. När det är öppet hus och deltagarna kan komma på Drop-in, behöver de själva hitta motivationen.  Ett citat som jag ofta brukar använda är: “In communities, people learn in order to belong. In a collective, people belong in order to learn” (Brown och Thomas 2011)

När det finns ett socialt sammanhang blir medlemmarna inspirerade av varandra att upptäcka ny sätt att göra saker med en dator. Vi får med oss dem som inte tycker att det finns några vinster med ny teknik. De som väljer att gå med i ett nätverk eller studiecirkel har ofta redan bestämt sig för att delta i ett digitalt samhälle. Oavsett hur man lyckas ta sig över tröskeln till dator användning tror jag att onlinevärlden som möter oss kan verka skrämmande. Bland yngre förekommer vad som kan kallas social voyeurism och identitetsskapande via sociala nätverk, men detta behov finns inte på samma sätt hos äldre.  Ofta använder de Internet för praktiska vardagssaker som att söka efter kartor och vägbeskrivningar, leta efter adresser och tidtabeller. En framgångsrik utbildning för digital inkludering tror jag ska vara lokalt förankrad och kunna få praktisk användning i vardagen.

Referenser:

• Brown, J. S. och D. Thomas 2011 “A New Culture of Learning: Cultivating the Imagination for a World of Constant Change” CreateSpace 2011. ISBN 9781456458881.
• Datorväntjänsten 2011 ”Dataväntjänsten i Österåkers kommun” URL= http://www.nyhetsverket.se/nyhet/14766/Datav%C3%A4ntj%C3%A4nsten-i-%C3%96ster%C3%A5kers-kommun
• Findahl, Olle 2010 ”Svenskarna och Internet” World Internet Institute, URL= http://www.iis.se/docs/SOI2010_web_v1.pdf
• Folkbildningsrådet 2009 ”Fem nycklar till digitalframgång – En idéskrift om folkbildningens digitala möjligheter” URL= http://www.folkbildning.se//Documents/B_Rapporter/Id%C3%A9skrifter/Fem%20nycklar%20web.pdf
• IT-Gymnasiet, 2012 ”IT-Café Ljusterö” URL= https://sites.google.com/a/itgakersberga.se/it-cafe/home
• LINKS-UP 2012 “LINKS-UP: Learning 2.0 for an Inclusive Knowledge Society – Understanding the Picture” Författare: Davide Calenda, Clare Cullen, Joe Cullen, Thomas Fischer, Guntram Geser, Renate Hahner, Martjn Hartog, Wolf Hilzensauer, Damian Hayward, Else Rose Kuiper, Veronique Maes, Bert Mulder, Katharina Nasemann, Sandra Schön and Diana Wieden-Bischof, URL=
• http://www.linksup.eu/index.php?option=com_k2&view=item&task=download&id=10
• Ljusterö IT-Café, 2012 ”Information om Ljusterö-IT-Café” URL= http://www.ljustero.se/group/35377
• Nordicom 2010 ”Medierna allt starkare på nätet men intresset för ’traditionella’ nyheter minskar” Pressmeddelande 2010-05-27, URL= http://www.nordicom.gu.se/mt/filer/pressmeddelande_2010_100527.pdf
• Norrtelje tidning 2012 ”Seniorer lär sig data” URL= http://www.senros.se/PDF/norrtelje-tidning-14-november-2012-sid-8-9.pdf
• Rogers, E. M. (1962) “Diffusion of Innovations” Glencoe: Free Press. ISBN 0-612-62843-4.
• Rogers, E.M. (2003) “Diffusion of innovations” (5th ed.) New York: Free Press.

DigInkHT2012: Individuell redovisning modul 3

Innehåll: Man uppskattar (2010) att ungefär 1,5 miljoner människor i Sverige använder Internet mycket lite eller inte alls. Tänkbara konsekvenser av detta har beskrivits i tidigare moduler av kursen. I denna modul skall vi titta på vad man kan göra för att skynda på spridningen av Internet.  En av skolans uppgifter är att kompensera för olikheter i barnens bakgrund, som t.ex. att en del barn kommer från hem där de inte får stöd i sina studier. En annan kompensation kan förstås vara att kompensera för att en del familjer inte är ”digitalt inkluderade”. Mot denna bakgrund kan de satsningar som görs i skolor där man förser datorer med varsin dator ses som initiativ för digital inkludering. Ibland kallas dessa för 1-1 satsningar. I internationella sammanhang, speciellt när man riktar sig till utvecklingsländer används ofta beteckningen OLPC ”One Laptop per Child”.

Individuell uppgift: Om det nu är så att vi vill att alla skall vara inkluderade i det digitala samhället, vad menar du har behandlats för lite i materialet och i samhällsdebatten? Vilka är nycklarna till en framgångsrik digital inkludering? Kanske är det datorsystemen som är för dåliga? (iPad till alla?) Eller skall man satsa på gratis massutbildning? Kurser på TV hur man använder banktjänster eller sociala media?

1. Länk till läsloggen:

URL=https://ilearn.dsv.su.se/mod/oublog/view.php?user=6121 

2. Skriv ca en ”halv A4-sida” om 1-1 satsningar och vad de kan betyda för den digitala inkluderingen. Studera satsningar i Sverige titta på sidan ”Framtidens lärande – här och nu!” (http://www2.diu.se/framlar/egen-dator/) genom att följa någon av länkarna på kartan

Svar: ”Framtidens lärande – här och nu!” är en arena och ett verktyg i kommunens utvecklingsarbete kring dagens och framtidens lärande.  Arbetet koordineras av stiftelsen Datorn i Utbildningen (DIU), som sedan mitten på 1980-talet arbetat med att långsiktigt bygga nätverk för erfarenhetsutbyte och kunskapsutveckling kring IT och lärande i svensk ungdomsskola.  I den svenska skolan ser vi ett stort antal satsningar på så kallade en-till-en-projekt eller en-dator-per-elev.  Målsättningarna med dessa varierar men ofta återspeglar de en ambition att skolan ska vara en skola som reflekterar samhället och som tar sin utgångspunkt i och tar tillvara barns och ungdomars vardagserfarenheter.  Idag finns det digitala satsningar på åtminstone någon skola i 193 av Sveriges 290 kommuner, enligt sammanställningen av 1 till 1-satsningar som tidskriften Datorn i utbildningen står bakom (DIU 2012).

Förspråkare menar att tillgång till teknik gör eleverna mer engagerade och får dem att prestera bättre. Eleverna lever i en uppkopplad miljö med mobiler, datorer och utbredda sociala nätverk, som kan användas på ett genomtänkt sätt för att bidra till en positiv utveckling i skolan.  Eleverna får fler möjligheter att analysera, reflektera och redovisa sina arbeten.  Läraren får möjlighet att utforma uppgifter som tidigare inte var genomförbara och upplever att det är lättare att individanpassa utbildningen när varje elev har sin egen dator (Skolkompassen 2012).

I samhällsdebatten finns kritiker som frågar om det finns någon långsiktig plan eller strategi för dessa omfattande ekonomiska satsningar.  Har den snabba utvecklingen drivits utan pedagogisk förankring för att locka fler sökande elever med erbjudandet om en egen Laptop?  Leder individanpassning till mer självstudier och hur drabbar det elever från familjer med liten studievana?  Skolor erbjuder digitala möjligheter som ett ”komplement”, men vad händer med dem som väljer att inte använda datorer när inga alternativ finns? Vad har vi för beredskap för att ta hand om unga med datorspelsproblematik eller som utsätts för nätmobbing?

Maria Stockhaus skriver i Computer Sweden (2011) att digital teknik i skolan motverkar den digitala klyftan: ”De flesta elever, men inte alla, lär sig använda it utanför skolan. Samhället har ett ansvar att motverka en digital klyfta där ett B-lag av elever rör sig i botten eftersom hemmet saknade rätt resurser. Eleverna har rätt att få lära sig att söka information på nätet, upphovsrätt, källkritik och etik på webben”.  Lotta Holmström skriver i Lärarnas Nyheter (2012) att de flesta skolor saknar strategier för hur lärarna ska lära sig att använda tekniken i undervisningen och hänvisar till ett inslag i SVT:s Rapport den 5 april: ”Enligt läroplanen ska elever lära sig använda modern teknik i skolan, men skillnaderna i tillgång och användning av datorer runtom i landets skolor varierar allt mer”. Jag tycker de möjligheter för 1-till-1 satsningar som William R. Penuel (2006) nämner ger datorerna en given platts i undervisningen:

• Höjda akademiska prestationer med teknikens hjälp
• Ökad tillgång till digitala resurser för att minska digitala klyftor
• Höja kvaliteten på undervisningen samt att öka regionens konkurrenskraft genom att förbereda elever mer effektivt för dagens teknikbaserade arbetsplatser.

Han menar att digital inkludering sker eftersom datorn ger tillgång till uppdaterad information för fler, vilket tidigare enbart var för de som bodde nära ett bibliotek eller gick på en skola som regelbundet köpte in ny uppdaterad kurslitteratur.  Men Penuel konstaterar också att datorerna i många fall har ”översålts” och ”underanvänts”.   Både lärare och elever har upplevt det nya arbetssättet som ovant och utmanande, vilket leder till att det ibland är svårt att se potentialen hos en- till-en satsningar (Pernuel 2006).  Håkan Fleischer upplever att lärare tenderar att använda tekniken utan at förändra undervisningen och att stora investeringar med höga driftskostnader driver på den tekniska utvecklingen utan att ta hänsyn till kompetensutvecklingsbehov och förhållningssätt hos lärare (2011).  Unos Uno är ett forskningsprojekt som drivs av Örebro universitet för att bidra till denna forskning, men redan nu tycker jag Ruben Puentedura SAMR modell väcker viktiga tankar:

Referenser:

• Computer Sweden 2011 “It en rättighet för elever” http://www.idg.se/2.1085/1.387241/it-en-rattighet-for-elever
• Fleischer 2011 “What is our current understanding of one-to-one computer projects: a systematic narrative research review” Educational research review, volym 7, nummer 2.
• Penuel 2006 “Implementation and effects of one-to-one computing initiatives: a research synthesis” Journal of research on technology in education, volym 38, nummer 3.
• Skolkompassen 2012 ”Vad är 1-1?”, Malmö Stad, URL= http://pilotentillen.wordpress.com/vad-ar-1-1/  (hämtad 2013-01-04)

DigInkHT2012: Individuell redovisning modul 2

Innehåll: Som nämns i ”Svenskarna och Internet 2010” så känner sig ungefär 40% av svenskarna inte delaktiga i det ”nya informationssamhället”. Detta trots att 80 – 85% av svenskarna är Internetanvändare. Vad är då det ”nya informationssamhället ”?  I den här modulen skall vi försöka fånga vad som händer på nätet just nu och den diskussion som försiggår om olika företeelser på nätet.  Dels utifrån de sociala medierna, där Internet inte är uppdelat i producenter och konsumenter utan många är med och lägger ut material på nätet.  Dels att nätet blivit ännu mera mobilt i och med Smartphones och läsplattor har kommit att spela en allt större roll i våra sociala liv, t.ex. de folkliga upproren i Nordafrika. Vi kommer också att titta på möjlighet till lättillgänglig utbildning utifrån begrepp som Connectivism, Wisdom of Crowds kommer att också att behandlas. Det finns också negativa aspekter, den personliga integriteten hotas allt mer, odemokratiska subkulturer kan uppstå, ungdomar manipuleras och utsättas för grooming. Vilka är det som är vinnarna och vilka är det som är förlorarna i digital värld? Ökar klyftorna eller skapar möjligheterna att skaffa sig information och vara med och påverka att klyftorna minskar?

Individuell uppgift: Du skall behandla Internet och sociala medier ur ett inkluderings/exkluderingsperspektiv

1. Länk till läsloggen:

URL=https://ilearn.dsv.su.se/mod/oublog/view.php?user=6121 

2A. Hur definierar man ”sociala medier” resp. ”Webb 2.0”? Det finns ett antal definitioner att välja på, så ange källorna!

Svar: Michael Wesch utgår från definitionen att Webb 2.0 gör det möjligt för ”icke programmeringskunniga” att delta genom att skapa bloggar och lägga upp filmer på Internet.  Hans Youtube video ”The Machine is Us/ing Us” belyser hur hypertext länkar information och XML-baserade RSS-flöden kan användas för att syndikera webbinnehåll – Web 2.0 is linking people… people sharing, trading, and collaborating.  Wesch kallar forskningen för ”Digital Ethnoraphy” och undersöker hur relationer mellan människor är medierad med ny teknik – Participatory culture.  Det kan vara gemensamma bokmärkessamlingar med länkar, att bygga en ”Community” eller skapa vad som kallas för en ”Mashup”, där olika material från Internet mixas ihop till något nytt – Wisdom of Crowds.  Kommersialiseringen av samhället ökar intresset för autentiska uttryck och gemenskaper, men sociala medier suddar också ut gränsen för vad som är privat eller offentligt – Rethink ourselves.

Min egen uppfattning av Webb 2.0 resonerar med en modell som Nova Spivak formulerade:

Figur 1: New Version of My ”Metaweb” Graph — The Future of the Net (Spivak 2004) 

Det skapar en nätbaserad definition av Webb 2.0 och nämner att: We see early signs of this shift to a Web of relationships in the sudden growth of social networking systems. As the semantics of these relationships continue to evolve the richness of the ”arcs” will begin to rival that of the ”nodes” that make up the network.  Det är alltså relationerna mellan noderna i nätverket som får allt större betydelse.  Detta har fått mig att omfamna vad som kallas Konnektivistiskt lärande, där möjligheterna med ”sociala medier” utnyttjas i undervisningen (Wikipedia 2012).

2B. Nämn minst två exempel på hur Internet och sociala medier kan verka inkluderande och två exempel på hur Internet och sociala medier medverka till att samhället blir mera splittrat. Beskriv vad du grundar det du skriver på genom att referera till material t ex i kursen. 

Svar: Delaktighet i den nya Internetkulturen bygger bland annat på faktorer som ekonomi, jämställdhet och kulturella värden.  Olle Findahl (2009) menar att den äldre generationen och de med låg inkomst och/eller låg utbildning upplever inget behov, känner sig osäkra eller tror inte de har förmåga att använda den nya teknologin i samhället.  Sociala medier kan verka inkluderande genom att öka valmöjligheterna, erbjuda fler alternativ och skapa användarvänliga e-tjänster.  Paul Ronge (2010) ser en trend att sociala medier förvandlas till en digital hjälpare, genom att företag erbjuder råd och kunskap kring de varor och tjänster man saluför. Personligen tycker jag också att användarforum och frågespalter hjälper fler att förstå ny teknik och lösa problem som uppkommer.

Ronge har förstås rätt att sociala medier bara sysselsätter en liten minoritet, samt att risken är att information och tjänster via traditionella kanaler försvinner.  Det är ett hot mot demokrati, eftersom tekniskt avancerade kunder får bättre information än de som står utanför sociala medier.  Ellen Helsper (2008) belyser att benämningen digital inföding (eng. Digital Natives) har idylliserats och man har överskattat ungdomarnas förmåga att hantera faror och vilseledande information som finns på Internet. Yngre generationer tar varken stöd från föräldrar/lärare eller hjälp av experter, vilket leder till ett Strutsbetende (eng. Ostrich Tactics) där problemen inte blir lösta.  Hon uppfattar även att vuxna/skolan bara tar itu med dessa frågor när de syns i ’verkligheten’ och saknar förståelse (eng. separation in the minds of adults) för hur kommunikation sker på ’nätet’.

2C. Beskriv dina egna spekulationer om hur ”det nya informationssamhället” kommer att påverka skolan/utbildning. Gör din bedömning på medellång sikt, storleksordningen 10-20 år. Anknyt till filmen med Magnus Blixt.

Svar: Jag nämnde tidigare mitt intresse för konektivistiskt lärande, som förespråkas av Stephen Downes och George Siemens (2004).  Det är ett försök att demonstrera möjligheterna med nätbaserat lärande och illustrerar hur vi använder sociala nätverk för att lära, men enligt konceptet är deltagaren också en nod som ingår i en lärmiljö (eng. Learning Environment).  Att omge sig (eng. immerse) med ett nytt kunskaps område (eng. Domain of Knowledge) ger tillfälle att observera/delta i en praktikgemenskap (eng. Community of Practice) enligt Etienne Wenger (Lave & Wenger 1991). Ett viktigt citat är ”A domain of knowledge creates common ground, inspires members to participate, guides their learning and gives meaning to their actions”.  När vi interagerar med varandra skapas ett mönster som influeras av flera faktorer, som är komplext och i ständig förändring – ungefär som väderleken skiftar från dag till dag.  I ”det nya informationssamhället” finns det mer information än vad vi kan lära ut och framtidskompetenser handlar om att navigera nätverken i olika kunskaps områden – ”Learning is the creation and removal of connections between the entities, or the adjustment of the strengths of those connections” (Downes 2012).  Tanken är att vi är sociala varelser och att undervisningssituationen skapar ett nätverk som kopplar människor och resurser till en gemensam praktik.  Lärande sker enligt ett sociokulturellt synsätt kontinuerligt genom samspel med andra människor, eftersom deras erfarenheter bildar kollektivt meningsskapande.  Animationer, bilder och text är idag uttrycksmedel som via sociala medier bildar representationer av kollektiva kunskaper.  Dessa leder vidare till kollaborativa arbetsformer där interaktiva webbtjäster som Facebook, Twitter, bloggar och wikis låter människor samarbeta om projekt, byta och skapa information och skapa sociala nätverk. Rent konkret bygger undervisningen på att elever knyter kontakter med intressanta personer och organiserar resurser i sin personligt anpassade lärmiljö – Personal Learning Environment (PLE).  En framtidsutsikt är att denna utveckling kommer vara en verklighet inom 4-5 år.

Magnus Blixt talar om att många en-till-en satsningar har förbrukat resurserna innan kompetensutvecklingen kommit igång bland lärarna.  Han menar att datorer kan ses som kommunikationsredskap och anser att datornätverk borde vara en naturlig del i samhällets infrastruktur.  I filmen nämndes även nätverket Dela och hashtaggen ’Skolchat’ som positiva innovationer, men spridningen har stannat hos ’Early Adopters’.  Det fanns även en tanke att den nya genarationen kan få med föräldrarna om samhället genomförde konkreta riktlinjer för hur datorer kan användas vid föräldrasamverkan.  Dessa områden är ett första led i utvecklingen av vad Nova Spivak kallar Meta Web, där det bästa av sociala medier samspelar med ’Semantic Web’.

Referenser:
-Downes, S. 2012 “Connectivism and Connective Knowledge – Essays on meaning and learning networks”  URL= http://www.downes.ca/files/Connective_Knowledge-19May2012.pdf
-Findahl, O. 2009 “Who are Excluded and Why? A Study of the Non-Users of the Internet” URL= http://www.wii.se/publicerat/artiklar/doc_download/79-who-are-excluded-and-why-a-study-of-the-non-users-of-the-internet.html
-Helsper, E. 2008 “Digital Natives and ostrich tactics? The possible implications of labelling young people as digital experts” http://www.beyondcurrenthorizons.org.uk/wp-content/uploads/final_helsper_digitalnativesostrichtactics_20081201_jb.pdf
-Lave, J. Wenger, E. 1991 “Situated Learning: Legitimate Peripheral Participation” Cambridge: Cambridge University Press.
-Ronge, P. 2010 “Gästkrönika: Paul Ronge om att förvandla sociala medier till en digital hjälpare” Civilekonomen 2010-11-15, URL= http://www.civilekonomen.se/artikel/gastkronika-paul-ronge-om-att-forvandla-sociala-medier-till-en-digital-hjalpare
-Siemens, G. 2004 “Connectivism: A Learning Theory for the Digital Age” URL= http://www.elearnspace.org/Articles/connectivism.htm
-Spivak, N. 2004 ” New Version of My ”Metaweb” Graph — The Future of the Net”  URL=  http://novaspivack.typepad.com/nova_spivacks_weblog/metaweb_graph.JPG
-Wikipedia 2012 “Connectivism”  URL= http://en.wikipedia.org/wiki/Connectivism

Kursavslutning

Jag avslutar just nu kursen ”Digitalt utanförskap och digital inkludering” (DigInkHT2012) med inrikningen utbildning och lärande för digital inkludering:

Efter avslutad kurs skall studenten ha kunskap och förståelse för att:
-kunna redogöra för konsekvenser av att en del grupper av människor står utanför det digitala samhället
-kunna redogöra för innebörden i begrepp som den ”digitala klyftan”, ”digital kompetens” och ”digital litteracy” samt hur dessa begrepp har skapats och används
-kunna redogöra för kritik som riktats mot dessa begrepp och hur de används
-formulera och planera en utbildning för digital inkludering (kursplan, exempel på innehåll och uppläggning)
-kunna presentera några aktiviteter som har genomförts för ökad digital inkludering, vilka faktorer som man menar har varit framgångsfaktorer och vilka som varit det största hindren för framgång

Miniprojektet ska vata klart tisdag den 8 januari 2013 och följs av en presentation vid kursavslutningen, tisdag den 15:e januari 2013, kl 13:00 – 16:00 i sal 513, DSV, Kista.

DigInkHT2012: Individuell redovisning modul 1

Innehåll:  Den digitala klyftans framväxt och hur den beskrivits. Vad den digitala klyftan består av och vad får den för konsekvenser för individen och samhället.

Individuell uppgift: Den digitala klyftan menar många består flera olika klyftor, i inledningen nämndes t ex 3 stycken olika klyftor.  Vilka ”digitala klyftor” menar du att det finns, relatera till det du har läst i denna modul och till begrepp som digital kompetens och ”digital litteracy”. I ditt arbete med den individuella uppgiften där du skulle intervjua personer i den omgivning, kom du då på några idéer om hur man skall höja medvetenheten i samhället om vad det innebär att en del av befolkningen står utanför det digitala samhället.

 1. Länk till läsloggen:
URL=https://ilearn.dsv.su.se/mod/oublog/view.php?user=6121

2a) Den som skriver en bok eller en artikel driver ofta en tes eller idé eller kanske finns ett återkommande resonemang om en viss fråga i materialet. Hittar du några sådana teser i Warschauers artikel? Beskriv dessa teser, och även dina egna synpunkter på denna eller dessa tes.

Svar: Mycket av diskussionen om ny teknik och social jämlikhet har fokuserat på förenklade idén om en digital klyfta. Olika dikotomier inom diskussionerna kring digitala klyftan begränsar sig till ”haves and have-nots”, ”knows and knowsnot”, ”information-rich and information-poor”. Warschauer skriver ”The bottom line is that there is no binary divide, and no single overriding factor for determining such a divide”.  I min läslogg funderade jag kring datorn som en artefakt och nämnde Sälgös definitioner av primär artefakt (t.ex. hammare och spik), sekundär artefakt (t.ex.  instruktioner och modeller hur vi ska handla) eller tertiär artefakt (t.ex. hur man kan förstå och analysera världen). Mitt eget perspektiv är att detta hänger ihop med hur man förhåller sig till IKT och om man upplever och ser sig som en besökare (visitor) eller som en bofast (resident). Det gör nätet till en verktygslåda med en rad olika sök- och kommunikationstjänster (primär artefakt) eller en arena som formar eller uttrycker identiteten (tertiär artefakt).  Jag återkommer till detta i min intervjuundersökning, men det blir allt tydligare att de som inte kliver över den ’digitala klyftan’ inte får samma livschanser och förutsättningar.

 2b) Vad anser Olle Findahls i sin artikel om skillnaden mellan situationen i Sverige och andra länder t.ex. i Sydeuropa.

Svar: För att bearbeta min läslogg om ”Svenskarna och Internet 2010” tyckte jag det var spännande att läsa ”Äldre svenskar och Internet 2010”. Internetanvändningen bland äldre ligger i Sverige över bl.a. länder i Sydeuropa och teknologiskt högt utvecklade länder som Japan och Sydkorea. Det visar sig att internetvanorna hos de äldre som använder Internet inte skiljer sig inte mycket från de yngres, men de äldre spenderar mindre tid på Internet och inte är lika aktiva på sociala nätverk som Facebook och på bloggar. Det vanligaste är att man sköter praktiska vardagssysslor, söker information och kommunicerar med familj och vänner.

Findahl gjorde tre prognoser fram till år 2020 och den troligaste tog hänsyn till att spridningen går långsammare ju äldre man är samt att spridningstakten är långsammare bland de lågutbildade kvinnorna. Resultatet av den mest nyanserade prognosen innebär att år 2020 skulle det finnas omkring en halv miljon äldre personer som inte använder Internet, vilket innebär 50% mindre än de icke-användare som finns idag. De vanligaste invändningarna som dyker upp är att datorer är krångliga och dyra eller bristen på både datorkunskap och datorerfarenhet. Dessutom känner de äldre inget behov av ytterligare apparater eftersom de redan har fast telefon och mobiltelefon, radio, TV och en dagstidning.

Det finns hypoteser att Internet blir kommer bli väldigt lätt att använda och finnas integrerad i TV-apparaten och mobilen. Jag tycker att vi redan idag ser denna trend och tror att detta förklarar varför barn redan vid 3 års ålder har börjat använda datorer.

3. Digital inkludering är ett begrepp vars innebörd inte är självklar. Många har ännu inte insett att detta är en viktig fråga att arbeta med. Gör en intervjuundersökning där du ”screenar” kunskaper och åsikter om den digitala klyftan /digital inkludering i din omgivning (t ex kollegor / kamrater).

Svar: Digital inkludering kan enligt Nielsen (2006) delas in i ’Economic Divide’ (att fysiskt kunna köpa dator eller tekniska verktyg), ’Usability Divide’ (att ha tillräckligt med kunskap för att kunna använda ny teknik) och Empowerment Divide (förmåga eller vilja att delta med hjälp av de nya verktygen). Warschauer (2002) utgår från att man inkluderar fler användare i den digitala världen och att man använder digitala medier för att göra flera människor delaktiga i samhället.  Europeiska Kommissionen (2006) sammanfattar detta i följande definition:

”Digital kompetens innebär säker och kritisk användning av informationssamhällets teknik i arbetslivet, på fritiden och för kommunikationsändamål. Den underbyggs av grundläggande IKT-färdigheter, dvs. användning av datorer för att hämta fram, bedöma, lagra, producera, redovisa och utbyta information samt för att kommunicera och delta i samarbetsnätverk via Internet”

Under mina intervjuer bland gymnasielärare på IT-Gymnasiet i Åkersberga hamnade diskussionen kring tre olika områden:

A. Arbetet för allas rätt till digital delaktighet är en naturlig del av folkbildningens demokratiuppdrag

Under mitt besök till IT-Café på Ljusterö fick jag vara med några av våra gymnasieelever, som arrangerat en datorkurs i fem delar för Pensionärernas Riksorganisation (PRO).  När jag talade med deltagarna stod det klart att många, som kanske under yrkeslivet varit hantverkare, inte lärt sig använda Internet.  Det största problemet för dem var att många ärenden på banken eller posten nu sköts på Internet och det finns allt färre alternativ. De tyckte att framför allt kommunen borde bli bättre på att hjälpa dem som inte klarar att använda datorer. Dels support, men de vill också lära sig att vara med själva och lära sig att använda digital teknik.  Elevernas lärare anser att Internet är en demokratisk rättighet för alla och grundläggande för en välfungerande demokrati.

B. Fysisk tillgång till dator och uppkoppling utanför skolan

Joe Cullen (2012), chef för Arcola research i London, tar upp frågor om ”Webben och social inkludering” under ’UR Samtiden – Den digitala klyftan’. Han hävdar bland annat att:

1. Satsningar görs för dem som redan har tillgång och deltar i utbildning (d.v.s. inte de marginaliserade i samhället ”Not in Employment, Education or Training – NEET”)

2. Materialet som används är främst Facebook, sociala nätverk och bloggar, som faktiskt behåller och förstärker sociala klyftor. ”We see an amplification of social exclusion and technology increases the divide”

Det medverkar till ”The Dual Divide’ som drabbar invånare med låg inkomst och utan utbildning efter gymnasiet. Undersökningar har också visat att datoranvändning i familjen gör att barnen ofta presterar bättre i skolan, vilket en annan kollega tyckte var en viktig fråga för digital inkludering.

C. Alltid uppkopplad – aldrig avkopplad

Alla tillfrågade lärare hade personliga erfarenheter att ny teknik medför en förändrad livsstil, som kan leda till att vi inte tar tid för ’Switch off’. Ett exempel var att läsa mail från jobbet även under helgerna.  Säljö (2005) beskriver att datorn som maskin är en artefakt med uppgift att mediera andra artefakter.  Han menar att artefakten påverkar hur ett moment genomförs och att den leder till att användaren agerar på ett visst sätt.  Man kan också säga att vi använder artefakter för att lösa problem, ofta helt oreflekterat av att mycket av våra kunskaper finns i just användandet. Dessutom när artefakten används så blir den ett redskap som vi medierar verkligheten genom (vilket blir viktigt i kursens andra modul).  Artefakten är en externalisering av människan, vilket innebär att den gör att det vi nu kan klara av att göra inte längre är beroende av vår kropp, det vill säga vår fysiska och kognitiva förmåga (Alexandersson och Lantz-Andersson 2008).

Detta fick mig avslutningsvis att fundera på digital kompetens utifrån metaforen ’digital besökare’ eller ’digitalt bofast’ (White och Le Cornu, 2011).  Stafan Pålsson (2012) skriver på Omvärlds bloggen att en digital besökare ser nätet som en verktygslåda med en rad olika sök- och kommunikationstjänster som underlättar vardagsliv, arbete och kunskapsutveckling. Han eller hon använder tjänsterna på nätet när de behövs, men ser dem inte som något som formar eller uttrycker identiteten. Nätet är inte någon avgörande del av tillvaron, utan just en samling tjänster som kan komma väl till pass i olika konkreta situationer. De digitala medierna betraktas ur ett instrumentellt och funktionellt perspektiv och besökaren handlar och agerar som en individ. Den som är digitalt bofast uppfattar däremot nätet som en plats, ett rum, där man lever en stor del av sitt sociala liv; nätverkar, kommunicerar, samarbetar och delar kunskap. Här presenterar man sig själv och sin person och här sker viktiga delar av umgänget med vänner, kollegor och andra personer som är viktiga för identiteten, den personliga utvecklingen och lärandet. För den digitalt bofaste handlar det om att synas, att nätverka, kommunicera, samverka och att verka för det gemensamma. Jag åtekommer troligen till dessa tankar senare i kursen…

Referenser:
-Cullen, J. 2012 ”Webben och social inkludering” UR Samtiden – Den digitala klyftan.   URL= http://www.ur.se/Produkter/170232-UR-Samtiden-Den-digitala-klyftan-Webben-och-social-inkludering?q=digital+inkludering
-Europeiska kommissionen 2006 “Nyckelkompetenser för livslångt lärande – en europeisk referensram”, URL= http://ec.europa.eu/dgs/education_culture/publ/pdf/ll-learning/keycomp_sv.pdf
-Findahl, O. 2010. ”Äldre svenskar och Internet”, URL= https://www.iis.se/docs/Aldre_svenskar_och_internet_2010.pdf, hämtad 18-11-2012
-Findahl, Olle, 2010. ”Svenskarna och Internet 2010”, URL=http://www.wii.se/component/content/article/478-svenskarna-och-internet-2011.pdf
-Nielsen, J. 2006 “Digital Divide: The Three Stages”, URL= http://www.useit.com/alertbox/digital-divide.html
-Pålsson, S. 2012 “Digitala besökare och digitalt bofasta” URL= http://omvarld.blogg.skolverket.se/2012/01/20/digitala-besokare-och-digitalt-bofasta/
-Warschauer, M. 2002 ”Reconceptualizing the Digital Divide”, URL= http://firstmonday.org/htbin/cgiwrap/bin/ojs/index.php/fm/article/view/967/888
-White, David S. and Alison Le Cornu (2011) “Visitors and Residents: A new typology for online engagement”  First Monday, Volume 16, Number 9 – 5 September 2011. URL= http://www.uic.edu/htbin/cgiwrap/bin/ojs/index.php/fm/article/viewArticle/3171/3049