Bedömningstraditioner ur historiska och teoretiska perspektiv (UDA29F)

Bedömning och utvärdering av kunskap och prestationer i svensk skola har formats av olika historiska och teoretiska perspektiv. Bedömning utgår från hur kunskap och prestation förhåller sig till målsättningar, kriterier eller kvaliteter. Utvärdering är skolans systematiska kvalitetsarbete för att värdera om mål och kriterier uppnås och om verksamheten håller god kvalitet. Detta inlägg handlar om att peka ut och diskutera bedömningstraditioner i relation till egna erfarenheter och iakttagelser från det dagliga arbetet. Vardagliga resonemang kring användningen av redskap och strategier för bedömning kommer också kopplas till hur centrala teoretiska resonemang och begrepp definieras vetenskapligt i litteraturen.

När jordbrukssamhället övergick till ett industrisamhälle blev det viktigt med ett relativt betygssystem, som objektivt mäter intelligens och förmåga istället för att reproducera existerande samhällsnormer. Den senaste trenden är att marknadsorientering och kunskapsekonomi har banat väg för designteoretiskt perspektiv med kriterierelaterat betygssystem. Jag gillar metaforer och Dave Cormier (2011) har förklarat föreställningar om lärande utifrån olika stereotyper av en god samhällsmedborgare. Först var det ”Arbetaren”, som behöver memorera kunskaper och utföra en uppgift på ett bra sätt genom repetition. Sedan kom ”Soldaten”, som behöver beredskap, arbeta i grupp och kunna anpassa sig till olika situationer. Slutligen har vi ”Nomaden”, som behöver navigera ett landskap som ständigt förändras.

Förutom skolansroll i samhället behöver man också ta hänsyn till forskningens teoretiska perspektiv, eftersom termer och begrepp definieras och avgränsas i sitt teoretiska sammanhang. De tre vanligaste indelningarna i litteraturen är ett behavioristiskt-, kognitivistiskt– och sociokulturellt perspektiv. Jag tycker Terry Anderson och Jon Dron (2010) beskriver detta på ett tydligt sätt utifrån relationen mellan lärare, elev och omgivning i en artikel om tre generationer av distansutbildningspedagogik. De börjar med förmedlingspedagogik från lärare till elev, som blir mer utforskande och social när eleverna använder varandra för att utveckla kunskap. Det mest intressanta är att läraren inte blir en person som överför kunskap som de studerande skall konsumera, utan istället skapar utmanande lärandesituationer för kollektivt meningsskapande där eleverna får lyssna på andra och sätta ord på sina kunskaper. Slutligen diskuterar de en framtidsmodell där bedömningen blir evidensbaserad och grundar sig på hur väl eleverna deltar och bidrar i nätverk kring relevant kunskap. Kunskap handlar om att tolka komplexa mönster i omgivningen och använda nya och existerande resurser för att skapa representationer av förståelse. Läraren demonstrerar hur man agerar och deltar inom kunskapsområdet, medan eleven övar och utvecklas genom att delta i autentiska situationer.