Bloggarkiv

Läslogg: Föreställningar om lärande och tidsandan

6 01

Publicerat av Jonas

Namn på artikel / bok / film:

”Föreställningar om lärande och tidsandan” av Roger Säljö

i boken ”Kobran, nallen och majjen

Referenser / länkar:

http://www.skolverket.se/publikationer?id=1820

1. Kort sammanfattning:

Roger Säljö ger i artikeln en översikt av tradition och förnyelse i svensk skola och skolforskning. Det handlar om förändrade förutsättningar i en globaliserad ekonomi och en syn på lärande där skolan bidrar till att förändra samhället. När vi har ett demokratiskt samhällsskick, där självständiga och myndiga människor tar ansvar för sina egna liv, kommer utbildning att motverka sociala orättvisor.

Säljö tar oss vidare från konstruktivismen (Jean Piaget 1896-1980) där kunskap är något som människor aktivt skapar och det gäller för den lärande ”att utveckla mer avancerade begrepp än dem man använder till vardags”. Och vi hamnar därmed i en sociokulturell föreställning (Lev Vygotsky 1896-1934) om ”att kunskap och insikt är något vi utvecklar med andra i gemensamma aktiviteter”, och inte bara något vi ›har‹ i en enkel mening i vårt huvud. Lärande går i betydande utsträckning uppifrån och ner och genom att man förstår vad som är generellt i det specifika. Världen tolkas genom mediering via språkliga kategorier och fysiska redskap.

2. Något bra citat:

Den klassiska studiecirkeln, med sin utgångspunkt i tilltron till det demokratiska och öppna samtalet som en bas för lärande, framstår alltjämt som modern och förebildlig, medan »flashiga«, Internetbaserade inlärningsmoduler egentligen ofta inte är mer än en något uppsnofsad variant av 60-talets utbildningsteknologi och hopplöst förlegade. (Sid. 88)

3. Nyckelbegrepp som presenteras:

Roger Säljö utgår från utbildningens möjligheter att forma en kritisk och reflekterande samhällsmedborgare och tar upp att lärande och utbildning har ett egenvärde och bidrar till människors möjligheter att finna sig till rätta, leva ett gott liv och hävda sina intressen i ett alltmer komplicerat samhälle. Kunskapssynen på lärande och utbildning säger mycket om tidsandan och påverkas av allmänna idéströmmar i den offentliga debatten. Kraven och förändringstrycket på skolan bidrar till alltmer abstrakta kunskapsformer och arbetsprocesser till följd av informationsteknikens användning i människors vardag och verklighet.

4. Finns det någon bärande idé eller resonemang, i så fall vilken?

Nya sätt att arbeta och producera ställer krav på färdigheter, som gäller förmågan att samarbeta, att kommunicera, att lyssna och att koordinera. Samverkan mellan människor med olika kompetenser i projektform blir en vanlig arbetsform. Den bild som lanseras är att lärande är inte i första hand att inhämta information eller färdigheter utan att få tillfälle att agera som deltagare i olika sociala praktiker, att få gå från att vara novis till att bli fullfjädrad medlem i en praxisgemenskap (eng. Community of Practice). Utbildningen utgår från människors vardag och verklighet eftersom ”Lärande beskrivs nu i sociokulturella termer som redskapsanvändning och med en klar utgångspunkt i pluralismens, mångkulturalitetens och det komplexa samhällets villkor”.

5. Mina egna reflektioner:

Jag har under de senaste åren bekantat mig med Complex Adaptive Systems (CAS) för att försöka beskriva lärande i dagens komplexa samhälle. Det finns många olika perspektiv när man försöker fånga vad som händer just nu, men jag tänkte ta upp tre infallsvinklar.

Dave Cormier (2011) har förklarat föreställningar om lärande utifrån olika stereotyper av ”the good citizen”. Först var det ”Arbetaren”, som behöver memorera kunskaper och utföra en uppgift på ett bra sätt genom repetition. Sedan kom ”Soldaten”, som behöver beredskap, arbeta i grupp och kunna anpassa sig till olika situationer. Slutligen har vi ”Nomaden”, som behöver navigera ett landskap som ständigt förändras. Ni förstår säkert att detta är mycket förenklad beskrivning, men det leder fram till Rhizomatiskt Lärande:

Rhizomatic learning – Is an educational model whereby we create an ecosystem where nomads can learn(create). Where facts and data and knowledge and connection are pulled together in order to allow the nomad to create their own understanding. It is designed for a world where there aren’t ‘things people should know’ but rather ‘new connections to be made’. The knowing of things is there, but it is not the thing of importance.

Terry Anderson (2011) använder, presis som Roger Säljö, behaviorism som första generationen inom utbildning. Läraren undervisar eleven, medan under andra generationen anses elever lära av varandra – konstruktivism. Den tredje generationen beskrivs av konnektivism och nu är det den omgivande världen som är meningsbärande.

Slutligen tänkte jag försöka trycka in alla dessa tankar i vad Dave Snowden kallar ”Cynefin modellen”. Vi har fyra sektioner som beskriver ett kunskapsområde som enkelt, komplicerat, komplext och kaotiskt. Idén är att när vi befinner oss i ett område där allt hänger samman och det finns tydliga samband, så kan vi kategorisera för att hitta ”Best Practice” (jmf. Arbetaren och behaviorism). När det finns fler alternativ att välja på måste vi istället analysera situationen för att hitta ”Good Practice” (jmf. Soldaten och konstruktivism). Vi möter i dagens samhälle kunskap med ett komplext mönster och behöver undersöka sambanden och skapa en ”Emergent Practice” (jmf. Nomaden och konnektivism). I framtiden kommer vi toligen behöva agera i värld av kaos för att bryta ny mark ”Novel Practice”. Jag har valt denna illustration som beskriver relationerna mellan noderna i tetraedern: